Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Roman och drama - Dramat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMEDIEN 381
vara deras son. Även detta sorgespel fick i Tyskland en
viss betydelse för den “Schicksalstragedi“, som där senare
kom på modet. Sina egentliga efterföljare fick Lillo, egen-
domligt nog, i Tyskland och Frankrike. I England dröjde
det tämligen länge, innan något dylikt drama ånyo slog
igenom, och den första efterföljaren av betydenhet, som han
fick, var Edward Moore, vars The Gamester uppfördes 1753
och predikar satsen: du skall icke spela. Hjälten, Beverley,
blir av en spelare Sturkley förledd till denna last, förlorar
sin förmögenhet, kommer i fängelse och begår där i för-
tvivlan självmord. Men hans efterlevande, som av honom
ruinerats, få dock genom ett rikt arv tröst i sorgen.
Några nya uppslag möta oss däremot icke inom komedien.
Där utvecklas blott det rörande lustspelet allt starkare, nu
också genom inflytande från Nivelle de la Chaussée, och
motvikten mot detta tårfyllda drama utgjordes länge blott
av tämligen råa burlesker, dels pantomimer, dels “ballad-
operor“. De förra, som voro ett slags stumma commedie
dell’arte, skildras såsom tämligen klumpiga, och de senare,
som ju skulle motsvara vaudevillerna på Opéra Comique,
hade föga av de franska styckenas grace. Således blott
burlesker och stycken, vid vilka man icke skrattade, utan
grät. Men innan det fordom så livskraftiga engelska lust-
spelet sjönk i sin grav, skulle dock två friska och verk-
ligt goda lustspelsförfattare framträda i Goldsmith och
Sheridan, vilka båda uppträdde mot den överhandtagande
tårmildheten. I företalet till The goodnatured man (1768)
yttrar Goldsmith, att han hoppades, att allt för mycket för-
fining icke skulle bannlysa humorn från den engelska tea-
tern liksom från den franska, som nu blivit så högstämd
och så sentimental, att man där icke kunde få se varken
Moliere eller några åskådare, och i det nästa stycket, She
stoops to conquer (1773), att det numera var rent av far-
ligt att komma fram med en komedi, som icke var senti-
mental. Men han vågade försöket och skrev den friskaste
och gladaste komedi, som författats sedan restaurationens
dagar. Själva uppförandet hade nästan karaktären av ett
slag mellan sentimentalitetens och det glada skrattets an-
hängare, men tack vare Samuel Johnsons auktoritet segrade
de senare. Något “stort“ lustspel är stycket, som nyligen
spelats på Dramatiska Teatern, dock icke, snarare en fars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
