Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska litteraturen vid århundradets mitt - Den engelska förromantiken - Macpherson. Ossian - Medeltidens pånyttfödelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OSSIANS BETYDELSE 435
niga förbittring, när han fick läsa dylika saker. För den
humbug, som låg i denna stil, hade han en mycket skarp
blick, men däremot var han alldeles okänslig för den lyrik,
som dock såsom en underström gick igenom i dessa dikter,
och det var denna, som med en så våldsam kraft grep hela
det yngre släktet. Någon lyrik hade icke funnits under
hela den fransk-klassiska tiden, men det var just till en
dylik, som hela tiden efter 1750 strävade, och det var av
det lyriska inslaget i Youngs Night-Thoughts och i Grays
Elegy, som man så gripits. Macpherson, vars dikter vi nu
snarare läsa med Samuel Johnsons uppfattning än med
Blairs, kunde därför hänföra icke blott den unge Goethe
och hela det samtida Tyskland, utan ock Byron och Chateau-
briand, och onekligen ligger det även för oss något tjusande
i de dimhöljda, vemodsfyllda bilder, som skymta förbi oss
i hans poetiska prosa. En av Englands främste kritiker,
Matthew Arnold, har kanske bäst uttryckt detta. Jag vill
icke, skriver han, kritisera Macpherson. Låt hur mycket
ni vill vara modernt, förfalskat, låt allt, som är äkta, vara
stulet från Irland. Jag skall icke göra någon invändning.
Men i varje fall finnes det i boken kvar ett residuum med
den keltiska andens verkliga själ, och den, som satt denna
i kontakt med den moderna europeiska litteraturen, har dock
ökat diktningens rikedom. Skogiga Morven, genljudande
Lora och Selma med dess tysta salar! Vi stå alla i tack-
samhetsskuld till dem, och vore vi nog orättfärdiga att för-
glömma detta, må sångmön övergiva oss. Välj något av de
bättre styckena i Macphersons Ossian, och ni skall förstå,
även den dag i dag, vilket intryck av nyhet och styrka en
dylik melodi måste hava gjort på sjuttonhundratalet.
Vi svenskar, som läst Runebergs Kung Fjalar, kunna icke
annat än giva honom rätt.
MEDELTIDENS PÅNYTTFÖDELSE
Nordbor och fornskottar hade således fått en plats inom
diktningen. Ungefär samtidigt gjorde man den första be-
kantskapen med Wales’ gamla litteratur. 1764 utgav näm-
ligen Evans Some Specimens of the poetry of the ancient
welsh bards translated into english — liksom Ossian på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
