Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Inledning - Brytningen omkring 1750
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BRYTNINGEN OMKRING 1750
Såsom jag flera gånger förut haft tillfälle att påpeka, be-
tecknar tiden omkring 1750 en bestämd brytning i den
franska 1700-talslitteraturen. Nya författare framträda —
Rousseau, Diderot m. fl. — Voltaire vände vid denna tid
tillbaka från Potsdam och slog sig ned i Schweiz, den kvicke,
respektlöse libertinen förvandlades till den vördade patriarken
på Ferney, upplysningsrörelsen framträder nu öppet såsom
en ecclesia militans, men samtidigt börjar en annan, rakt
motsatt strömning, den, som inledes av Rousseau och som
förbereder romantiken, under det att upplysningen mynnar
ut i den franska revolutionen.
Av den politiska liberalismen i England hade man före
århundradets mitt knappt kunnat spåra några efterdyningar
i Frankrike. Dess mest stridbare författare, Voltaire, var
trots alla sammanstötningar med regeringsmakten och trots
de intryck, han mottagit av Englands fria statsliv, icke
någon revolutionär, utan en anhängare av den upplysta
despotismen, aristokrat och en fiende till en demokratisk
styrelseform. Men 1748 kom Montesquieus Esprit des lois
ut, vari ett statsskick förordades, som i huvudsak överens-
stämde med det engelska och som stod i den mest bestämda
motsats till det rådande franska enväldet. Från den moderat
liberala ståndpunkt, som Montesquieu här intog, utvecklade
sig emellertid litteraturen raskt. Redan 1755 följde Rousseaus
radikala Discours sur l’origine et les fondements de l’inégalité,
och 1762 fortsatte han med Contrat Social, där man redan
har jakobinerklubbarnas politiska program. Endast trettio
år senare hade man i Frankrike hunnit så långt, att man
i praktiken tillämpade denna statslära.
Lika snabb var utvecklingen med avseende på de religiösa
frågorna. De under århundradets förra del ledande för-
fattarna, Le Sage, Marivaux och Prévost, hade föga sysselsatt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
