Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Encyklopedien och encyklopedisterna - Diderot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
484 DIDEROTS FILOSOFI
ning från denne: Essai sur le Mérite et la Vertu, där han
t. o. m. är mera ortodox än Shaftesbury och i motsats
till denne anser, att moralen har sin källa i religionen.
Men det, som grep honom i Shaftesburys filosofi, var tyd-
ligen framför allt dennes hänförda satser om entusiasmen
såsom drivkraften för allt stort, som uträttas av mänsklig-
heten, och först nu — genom Diderot — blir Shaftesburys
högstämda platonism ett ferment i 1700-talets tankeliv.
Detta idealistiska inslag från Shaftesbury förblir också fort-
farande undertonen i Diderots för övrigt så växlande världs-
åskådning, och det var denna, som hindrade honom från
att sjunka ned i en ren, poesilös materialism. Men redan
i det nästa arbetet, Pensées Philosophiques (1746), har han
hunnit betydligt mer åt vänster, och i likhet med Shaftes-
bury gör även han nu moralen oberoende av religionen.
Från teist har han nu utvecklat sig till deist och från
ortodox till skeptiker. Han förkastar här alla de positiva
religionerna och betvivlar även möjligheten av en metafysik.
Vore Gud — säger han — sådan som de troende föreställa
sig honom, så hade man skäl att önska, att han ej funnes
till. Men han polemiserar skarpt både mot ateismen och
den materialistiska etik, som förkunnades av La Mettrie.
På denna ståndpunkt stannade han emellertid icke länge.
Vid denna tid började han nämligen studera de moderna
biologerna, tog intryck från Buffon, Haller, sedan ock från
Robinet, och nu utvecklades hans filosofi i allt mera radikal
riktning. I Lettres sur les aveugles (1749) har han redan
gjort sig kvitt gudstron, och han söker här — ej vidare
skarpsinnigt — vederlägga alla bevis för Guds existens. Så
snart vi ej kunna förklara ett fenomen, säga vi genast,
att det beror på ett ingripande av Gud. “Frågar ni en
hindu, varför världen hänger i luften, så svarar han, att
en elefant bär den på sin rygg. Men varpå stöder sig
elefanten? På en sköldpadda. Och sköldpaddan?––––- .
Den där hinduen ömkar mig, och jag kan säga åt er som åt
hinduen: min vän, bekänn genast från början er okunnighet
och förskona mig både från elefanten och sköldpaddan!“
Gud behöves icke för det, som vetenskapligt kan förklaras
här i världen, och för det, som ej kan förklaras, invecklar
en dylik hypotes saken ännu mera.
Den filosofi, som han efter denna tid förkunnar, har ofta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
