Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Rousseaus liv före 1749
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VAGABONDEN ROUSSEAU 553
mitt hjärta överlämnande mig åt njutningen av allt detta.
Fördjupad i mitt ljuva drömmeri, utsträckte jag min van-
dring långt in på natten, utan att märka, att jag blivit
trött. Slutligen kände jag det. Jag lade mig då, vällustigt,
på golvet i ett slags nisch i en terrassmur, sänghimlen ut-
gjordes av trädens kronor, en näktergal satt just över mig,
och vid hans sång insomnade jag“. Så vaknade han, då det
redan var full dag, frisk och utsövd samt vid ett strålande
humör, ty han hade ännu två francs, för vilka han tänkte
äta frukost. Hela vägen till staden — skriver han — “sjöng
jag, och jag kommer t. o. m. ihåg, att jag sjöng en kantat
av Battestini, Les bains de Thomery, som jag kunde utan-
till“.
Från Turin kommo de bägge vagabonderna till Chambéry,
och där uppsökte Rousseau sin beskyddarinna Madame de
Warens, som med sin vanliga godhet åter tog hand om
honom. Till en början fick han bo och äta hos henne, hon
lärde honom att skriva en ortografisk och grammatiskt kor-
rekt franska, skickade honom sedan till ett seminarium, där
han skulle utbildas till präst, och då det misslyckades, ackor-
derade hon in honom hos en organist, som skulle utbilda
honom till musiker. Men även det försöket avlopp illa.
Läraren var en lika stor vagabond som eleven, och efter
någon tid begåvo sig båda ut på äventyr. I Lyon fick
emellertid organisten ett anfall av fallandesjukan, och Rousseau
övergav honom då utan vidare samt sökte ånyo upp Madame
de Warens. Då hon emellertid rest till Paris, måste han
ut på nya äventyr, kom till Lausanne, där han uppträdde
som musiklärare, kapellmästare och kompositör, men gjorde
grundligt fiasko, ty ännu var han icke ens dilettant i ton-
konsten. Så träffade han på en besynnerligt klädd främling,
som uppgav sig vara arkimandrit av Jerusalem och ute för
att samla pengar till en restaurering av den heliga gravens
kyrka. Med honom slog sig nu Rousseau i slang och van-
drade till olika städer i Schweiz, till dess att den föregivne
arkimandriten en vacker dag blev avslöjad såsom bedragare.
Rousseau hade bättre tur, lyckades få respengar och en
rekommendation till Paris, där han blev informator för en
överstes son. Men den sysselsättningen roade icke Emiles
blivande författare, och på våren 1732 var han åter tillbaka
i Chambéry, där Madame de Warens nu ånyo tog hand om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
