Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den franska litteraturen efter 1700-talets mitt - Rousseau - Émile
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598 ROUSSEAUS UPPFOSTRINGSLÄRA
tvivelsutan riktig, och. det är, som bekant, på den, som
den moderna pedagogiken vilar.
Han delar också Lockes utilistiska synpunkt. Emile får
icke såsom barn läsa de döda språken och överhuvud ej
främmande språk, och de vetenskaper, han inhämtar, lär
han sig endast med hänsyn till deras praktiska nytta. Men
denna utilism var ett arv från Locke och upplysnings-
filosofien, från vilket Rousseau icke kunnat göra sig fri, och
till sin naturell var han minst av allt någon jordbunden
nyttighetsmänniska, utan snarare lyriker och idealist. Det
var också såsom sådan, han gjorde sin kanske viktigaste
insats: det religiösa program, han under titeln Profession
de foi du vicaire savoyard infogat i den fjärde boken av
Emile.
Emiles uppfostran sönderfaller i fyra femårsperioder. Först
under den sista, från femton till tjugo år, får han någon
religionskunskap. Läsaren — skriver Rousseau — är sanno-
likt överraskad av, att jag hittills ej talat religion med min
elev. Men att läsa katekes med barn är en olycksdiger
dumhet, ty det finnes mysterier, som icke blott äro obe-
gripliga för de vuxna, utan ock omöjliga för dem att tro,
och jag inser icke, vad man vinner med att lära barn dem,
om icke att i tid lära dem att ljuga. Nu säger man, att
människan för att bliva frälst måste tro på Gud. Men
denna missförstådda dogm är orsaken till den blodiga intole-
rans, som riktat dödshugget mot det mänskliga förnuftet.
Utan tvivel har man ej att förlora ett ögonblick, då det
gäller att förvärva den eviga saligheten. Men om det för
att nå denna är nog att upprepa vissa ord, så ser jag ej,
vad som hindrar oss att befolka himlen med starar och
skator lika väl som med barn. Skyldigheten att tro förut-
sätter möjligheten. Men barnets tro, liksom till en stor del
de vuxnas, är en geografisk affär, och skall man nu belönas,
därför att man är född i Rom och inte i Mecka? I det
ena fallet får barnet höra, att Mahomet är Guds profet, i
det andra, att han är en bedragare. Och i bägge fallen
säger barnet efter. Men skall Rombarnet därför hamna i
paradiset, Meckabarnet i helvetet? När ett barn säger, att
det tror på Gud, är det ej på Gud det tror, utan på Pierre
och Jacques, som sagt att det finnes någonting, som man
kallar Gud. Men vi, som vilja befria Emile från auktori-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
