Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tyskland - Gottsched och hans tid - Hagedorn och Anakreontikerna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
688 ANAKREONTIKERNA
Och man skulle bra litet känna mig, om man trodde, att
mina känslor det ringaste därmed harmonierade.“ Det hela
var således så overkligt och så litterärt som möjligt, det
huvudsakliga intresset låg i formen, däri att dessa dikter
voro orimmade. Men frånser man detta, var saken alls
icke ny, utan dessa anakreontiska dikter voro i själva verket
blott en motsvarighet till fransmännens poésie fugitive.
Genom sin teori om den orimmade versen kom Pyra således
att giva uppslaget till en diktning, som nästan stod i rak
strid med hans religiösa program.
De mest betydande av dessa anakreontiker voro Johann
Wilhelm Ludwig Gleim (1719—1803), Johann Peter Uz (1720
—1796) och Johann Nicolas Götz (1721—1781), men till
riktningen hörde mer eller mindre all ungdom då för tiden,
även Lessing och Klopstock. Anakreontiken var emellertid
blott ett tillfälligt mode, och t. o. m. cheferna övergåvo
snart denna smakriktning. Gleim slog sig på 1750-talet
på en patriotisk diktning och skrev under intryck av det
sjuåriga kriget sina Preussische Kriegslieder (1758), som äro
märkliga såsom ett bland de första uttrycken för den patrio-
tism, som sedermera under romantiken skulle få så stor be-
tydelse. De framträda såsom dikter av en enkel man ur
ledet, en grenadier. Men tyvärr hade Gleim alls icke någon
förmåga att anslå den folkliga ton, han ville nå, och till
själva folket torde dessa dikter ej hava trängt. Men de
hava dock, som sagt, en betydelse. Såsom vi minnas fanns
inom den franska och engelska 1700-talslitteraturen knappt
någon dylik fosterlandsdiktning, och Gleim, som först anslog
dylika toner, kom därför med ett uppslag, som sedan visade
sig mycket givande.
Uz vände sig också från anakreontiken och började på
1750-talet att efterbilda Pope, hans Rape of the Lock,
hans Essay on Man och hans Essay on Criticism.
Såsom jag nyss nämnde var anakreontiken alls icke ny.
Dylika dikter hade, ehuru rimmade, skrivits redan före
Gleims Versuch in schertzhaften Liedern, och den, som till
Tyskland överfört den franska bagatellpoesien, var Friedrich
von Hagedorn, som rent poetiskt sett väl var den största
begåvningen av de före Klopstock uppträdande tyska skalderna.
Han föddes i Hamburg 1708 och var mellan åren 1729 —
1731 anställd vid den danska legationen i London, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
