Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Kant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANT
Det kan vara tvivelaktigt, om Kants gestalt bör betraktas
såsom den sista i upplysningsrörelsens stormkolonn eller såsom
portalfiguren till den nyare tiden. A ena sidan fortsätter
han tankekedjan från Locke och Hume, men å den andra
blir dock den byggnad, han uppför, något väsentligen nytt,
mera än en fortsättning. På avgörande punkter reagerar
han mot upplysningen; den högstämda idealism, som känne-
tecknar den nyare tidens Tyskland, både hos Schiller och
hos Fichte, stammar ytterst från Königsberg, och de djärva
tankesystem, som upptimras vid vändpunkten mellan de bägge
århundradena, bygga alla på hans filosofi, ehuru de till hela
sin karaktär stå i strid med denna.
Till sin personlighet erinrar Kant föga om upplysnings-
tidens franska och engelska filosofer. Han är i stället en ty-
pisk tysk professor, som går fullkomligt upp i sin vetenskap,
fylld av en verkligt hög idealitet, hederlig, pedantisk i sina
vanor, utan att därför vara bortkommen i det praktiska
livet, och med ett vaket öra för alla strömningar i tiden,
men icke en stridens man, utan en lojal preussisk undersåte,
för vilken all opposition mot regeringen förefaller orimlig,
trots det att han, teoretiskt, hyser mycket radikala åsikter.
Hans liv förflöt utan alla förvecklingar, regelbundet såsom
ett urverk. Han föddes 1724 i Königsberg, och där dog
han åttio år senare, utan att någonsin hava känt ett behov
att växla vistelseort. Hans far var en fattig sadelmakare,
och sedan Immanuel Kant 1746 slutat sina studier vid födelse-
stadens universitet, måste han draga sig fram såsom infor-
mator ända till 1755, då han anställdes såsom privatdocent
vid universitetet. I den egenskapen utvecklade han en oerhört
flitig lärarverksamhet och föreläste vissa tider ända till tjugo
timmar i veckan. Men såsom lönlös docent fick han stanna
i femton år, och först 1770, då han var en fyrtiosex års
man, blev han professor i logik och metafysik. Sina före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
