Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Inledning - Herder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERDERS UTVECKLINGSGÅNG 2 3
Wälder, och från samma tid och även förut hava vi flera
andra avhandlingar, vilka han först senare utgav.
Vi skola då taga en översikt av den idékrets, inom vil-
ken Herder rörde sig, då han på hösten 1770 råkade sam-
man med Goethe.
Då Herder 1769 brådstörtat från Kiga gav sig ut i
världen, nedskrev han under sjöresan en dagbok, och ge-
nom denna få vi en föreställning om hans ungdomsdröm-
mar. Början erinrar nästan om vagabonden Rousseau: “Den
23 maj for jag från Riga, den 25 kom jag ut på havet
för att resa — jag vet icke vart. En stor del av vårt liv
beror på slumpen. Först kom jag till Riga, så blev jag
präst, så blev jag fri från min plats och så reste jag. Som
sällskapsmänniska trivdes jag inte, inte som skollärare —
sfären var mig för trång. Som borgare trivdes jag ej
heller, och aldra minst som författare. Allt var mig mot-
bjudande.“
Dessa reflexioner fortsätta ute på havet, och hans fanta-
sier få nu en klang av inledningsmonologen till Faust samt
giva oss den jordmån, ur vilken Sturm und Drang spirade
upp. Jag beklagar — skriver han — att jag förlorat flera
ar av ett mänskligt liv. Jag skulle hava slagit mig på
lättare studier, på franska språket, historia, naturkunnighet
m. m. I vilka sällskap hade jag då icke kunnat komma!
Författare skulle jag då, gudskelov, ej hava blivit, sanno-
likt ej heller präst. Men jag skulle ej hava blivit ett bläck-
horn för lärt skriftställen, icke en ordbok för konster och
vetenskaper, icke ett repositorium av böcker och papper,
som blott höra hemma i studerkammaren. Jag skulle då
visserligen ej hava blivit den jag är. Men vad hade jag
förlorat på det?
Bakom dessa fantasier ligga, liksom hos Rousseau, en
glödande ärelystnad. Han tänkte sig bliva en stor stats-
man, Lifflands räddare, som framförallt skulle uppfostra dess
ungdom efter de i Emile framlagda principerna, och där-
jämte skulle han för Lifflands vidkommande tillämpa “vad
den store Montesquieu uttänkt i Esprit des lois“. Således
Rousseau och Montesquieu i förening! Redan nu tänkte han
ock att bliva en historieskrivningens Newton, skildra den
mänskliga kulturen hos alla folk och i alla tider. Det stora
verket skulle omfatta religion, filosofi, politik, konst, veten-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
