Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Götz von Berlichingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE OLIKA BEDAKTIONERNA AV GÖTZ 47
GÖTZ von BERLICHINGEN
Då Goethe till genomläsning skickade manuskriptet till
Herder, fick han det tillbaka med en föga uppmuntrande
kritik. Herder, som så starkt fördömde all efterhärmning
och i Goethes drama — med orätt — blott såg en Shakspere-
imitation, skrev till honom: Shakspere hat Euch ganz ver-
dorben. Men Goethe tog icke illa vid sig, utan svarade,
att även han insåg, att det hela måste smältas om, renas
från slagg och så visas honom ånyo. Skillnaden mellan
den första bearbetningen, som han efter engelskt mönster
kallade Geschichte Gottfriedens von Berlichingen, och den
senare är dock ej synnerligen stor utom vad själva avslut-
ningen beträffar, som han alldeles ändrade om. Den första
redaktionen tillhörde snarast “le genre terrible“, och denna
stil modifierade han betydligt i den nya bearbetningen, som
han skrev ned i början av 1773. Samma år kom “Götz
von Berlichingen mit der eisernen Hand. Ein Schauspiel“
ut av trycket, och redan året därpå blev det uppfört, t. o. m.
i historiska kostymer.
Då detta stycke betecknar det stora genombrottet i dra-
mats historia, måste vi en stund uppehålla oss vid det. Hans
källa var en — för övrigt mycket illa skriven — självbio-
grafi av Götz, i verkligheten alls icke någon idealgestalt,
utan en man, som obesvärat, på vanligt rovriddarmanér,
plundrade resande köpmän och förde en ständig fejd mot
grannar och städer. Han föddes 1480, trädde först i tjänst
hos åtskilliga furstar och gjorde flera fälttåg. Under ett av
dessa blev han av med den högra handen, vilken han er-
satte med en av järn, som för den tiden var ett mekaniskt
konststycke. Den av kejsaren påbjudna landsfreden bröt han
utan betänkande, blev tillfångatagen, åter fri, bröt ånyo
freden och förklarades i akt, fick nåd och höll sig verkligen
lugn under två år, till dess att det stora bondeupproret ut-
bröt 1525, då han satte sig i spetsen för bönderna, blev
slagen och satt i fängelse i Augsburg, där han fick stanna
till 1530. Anyo fick han nåd mot löfte att hålla sig stilla,
och denna gång höll han verkligen sitt löfte samt avled
först 1562 vid över åttio års ålder.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
