- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
75

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Mahomet och Prometheus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PROMETHEUS 75
den dialog mellan båda, som avslutar Aiskhylos’ drama.
Prometheus vill ej underordna sig de olympiska gudarnas
bud :
Ich will nicht, sag’ es ihnen!
Und kurz und gut: ich will nicht!
Ihr Wille gegen meinen!
Eins gegen eins,
Mich dünkt es hebt sich.
Hat nicht mich zum Manne geschmiedet
Die allmächtige Zeit,
Mein Herr und Eurer?
Ich daure so wie sie.
Wir alle sind ewig!
Meines Anfangs erinnr’ ich mich nicht,
Zu enden hab’ ich keinen Beruf
Und seh’ das Ende nicht.
So bin ich ewig, denn ich bin!
I fria lyriska strofer av en underbar skönhet och kraft
utvecklar Prometheus sin stolta världsåskådning. Men så
kommer ett nytt moment. Av lera har Prometheus skapat
en följd av bilder, i vilkas skönhet han förälskat sig, men
ännu sakna de det väsentliga: livet. Jupiter har lovat att
skänka dem det mot villkoret, att Prometheus underkastar
sig. Men han har vägrat, ty han vill, att även de skola
vara fria. Så kommer Minerva till hans hjälp: det är ödet,
icke gudarna, som skänker och tager livet. Och hon för
honom till livets källa.
I den andra akten hava bildstoderna fått liv:
Sieh nieder, Zeus,
Auf meine Welt: sie lebt!
Ich habe sie geformt nach meinem Bilde,
Ein Geschlecht, das mir gleich sei,
Zu leiden, weinen, zu geniessen und zu freuen sich
Und dein nicht zu achten
Wie ich!
Därefter följa några scener, över vilka det faller en reflex
från Rousseaus Discours om naturmänniskan och samhällets
uppkomst. Men höjdpunkten nås i en dialog mellan Pro-
metheus och den av honom skapade unga kvinnan, Pandora.
Hon vet ju icke, vad döden är, och Prometheus förklarar
det för henne:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free