Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Faust
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ANDRA DELEN AV FAUST 93
hans ögon, “men i mitt inre lyser ljuset klart“, och såsom
förut leder han arbetsskarorna till nya förvärv från havet.
Mefistofeles framkallar då lemurerna för att gräva Fausts
grav. Den blinde hör ljudet av spadtagen och tror, att de
härröra från det stora nydaningsverk, han satt i gång, och
nu känner han strävandets lyckokänsla genomströmma sitt
väsen. Han känner, att han skapat rum och levnadsmöjlig-
heter för hela släkten av människor, med sin själs öga ser
han denna framtid, och
Zum Augenblicke dürft ich sagen:
Verweile doch, du bist so schön!
Es kann die Spur von meinen Erdentagen
Nicht in Aeonen untergehn!
Im Vorgefühl von solchem hohen Glück
Geniess ich jetz den höchsten Augenblick.
Därmed sjunker han ned och dör, och Mefistofeles synes
hava vunnit sitt vad : Faust har nöjt sig med ögonblicket,
och djävlarna stiga upp ur avgrunden för att gripa sitt rov.
Men så öppnar sig himmelen, änglaskarorna sväva ned och
bemäktiga sig det odödliga av Faust. Ty sin oändliga strävan
har han i verkligheten aldrig uppgivit, tvärtom: det är just
denna, som nu helt och fullt fyller honom. Om denna
högsta känsla av liv hade skalden redan i Prometheus yttrat:
Dann stirbt der Mensch.
Den sista scenen spelar i himlen, där Faust mottages av
de odödligas skaror, bland dem också av “Una pœnitentium,
sonst Gretchen genannt“, som nu hälsar honom med ord, i
vilka skaldens ungdomsdrama återklingar. Där hade den
övergivna sjunkit ned inför Mater dolorosa och klagat:
Ach neige
Du Schmerzenreiche
Dein Antlitz gnädig meiner Noth.
Här vänder hon sig i högsta lycka till gudamodern:
Neige, neige
Du Ohnegleiche,
Du Strahlenreiche,
Dein Antlitz gnädig meinem Glück.
Der früh Geliebte,
Nicht mehr Getrübte
Er kommt zurück.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
