Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethe före Weimartiden - Egmont
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96 INNEHÅLLET I EGMONT
sam, skämtar även med allvarliga ting, och han trotsar på
sin börd och det Gyllene Skinn, han bär. Men sedan Egmont
på detta sätt karaktäriserats både av folket och regentinnan,
ses han i den nästa scenen från ännu en annan synpunkt.
Denna spelar i ett enkelt borgarhus, och där möta vi styckets
hjältinna, Clärchen, en variant till Gretchen, liksom hon en
enkel borgarflicka, som förälskat sig i den lysande ädlingen,
till vilken hon ser upp med en älskande ung kvinnas hela
hängivenhet och beundran, och då hennes moder utropar,
att hon ej väntat sig den sorgen, att hennes enda dotter
skulle bli ett “föraktat stycke“, svarar Clärchen: “Föraktat!
Egmonts älskade föraktad ! Vilken furstinna skulle inte av-
undas den stackars Clärchen den plats, hon har i Egmonts
hjärta? . . . Denna koja har blivit en himmel, sedan Egmonts
kärlek bor däri“. Har du, fortsätter hon, ej sett, hur ofta
jag går till fönstret, har du icke märkt, hur jag spritter
till, när det knackar på dörren, ty ehuru jag vet, att han
först vid nattens inbrott kommer, så väntar jag honom dock
varje ögonblick från det jag stiger upp.
Denna exposé fortsätter även in i den andra akten, som
åter börjar med en folkscen. Ett upplopp håller på att ut-
bryta, men i det kritiska ögonblicket uppenbarar sig Egmont,
och med sin popularitet förstår han ögonblickligen att lugna
massan. Därmed är exposéen avslutad, piedestalen är upp-
rest, och frågan blir nu, om Egmont själv förmår att upp-
bära den storhetsroll, som Goethe tilldelat honom. Med den
uppgiften lyckas han vida sämre. Den första scenen mellan
Egmont och hans sekreterare röjer visserligen hans godhet,
men ännu mer hans svaghet, hans oförmåga att fatta ett
beslut och att se verkligheten in i ögonen. Därpå ställes
han mot den kloke politikern Oranien, som genomskådat den
politiska situationen och råder Egmont att fly, ty hertigen
av Alba väntas varje dag med en spansk här. Men Egmont
har intet anat, intet sett, kan ej besluta sig och stannar.
I den tredje akten visar sig Egmont ännu mindre till sin
fördel. I nattens dunkel kommer han till Clärchens bostad,
insvept i en ryttarkappa, men kastar av sig denna och står
framför henne i sin lysande spanska hovdräkt med det Gyllene
Skinnets kedja. Och Clärchen utropar: “Säg mig! Jag för-
står icke! Är du Egmont ! Greve Egmont? Den store Egmont,
som gör ett sådant uppseende, om vilken det står i tidningarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
