Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Lenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lenz’ biografi 103
dömet. Efter att hava irrat kring en tid, blev han full-
komligt sinnessjuk och inkvarterades då av Goethes svåger
hos en skomakare för att han genom ett ordnat hantverk
skulle kunna återvinna sin hälsa; hertigen av Weimar be-
talade för honom. Han blev även bättre och kunde åter-
vända till fädernehemmet i Riga, men frisk blev han aldrig
och dog i stor fattigdom 1792 i Moskva, fyrtioett år gam-
mal; han var nämligen född 1751.
Av hans arbeten är det egentligen två, som förtjäna någon
uppmärksamhet, dramat der Hofmeister, och den påbörjade ro-
manen Der Waldbruder. Der Hofmeister (informatorn), som
troligen skrevs redan 1772, men som kom ut 1774, fylies
av ett rent personligt patos, som förefaller att rikta sig mot
Rousseaus Emile, men som i själva verket är Rousseaus
eget frihetspatos. Då Rousseau skrev sin uppfostringslära,
tänkte han blott på lärjungen, ej på läraren. I Emile är
ju denne fullt självständig, och vid sin sida har han inga
föräldrar, ingen förmyndare, som falla honom i ämbetet.
Lenz, som däremot prövat på de förödmjukelser, som en
stackars informator måste lida, ser frågan ur dennes syn-
punkt, och hans drama är ett passionerat inlägg mot det
på 1700-talet vanliga informatorsväsendet samt för offent-
liga skolor. Hjälten i dramat, Läuffer, liksom Lenz son
till en pastor, är informator hos en adlig major, som är
både högfärdig och snål samt gift med en dam, som är
ännu mera bördsdryg. Läuffer — ett kraftgeni i tidens
stil — behandlas med en sårande nedlåtenhet, får, då det
är främmande, ej äta vid herrskapets bord, räknas bland
domestikerna och får till sist ej ut den lön, som lovats ho-
nom. Grundtanken i dramat kommer fram i en dialog
mellan pastor Läuffer och Geheimerådet, som är ett språk-
rör för Lenz’ idéer. Ni har — säger han till pastorn —
gjort er son till informator. Hur kan en far så sluta till
ögonen för sin sons verkliga lycka? Att sitta bort de bästa
timmarna på dagen hos en ung herre, som ingenting vill
lära, och sedan under de övriga vara fjättrad vid en slav-
kedja, att vänta på nådig fruns vink, att studera sig in i
nådig herrns alla nycker, att äta, när man är mätt, och
fasta, när man är hungrig, att spela kort, när man vill ut
och ströva kring — det är informatorns liv! Utan frihet
går människan under, ty friheten är hennes element, liksom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
