Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Lenz
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DER HOFMEISTER 10 5
denna tid har författaren ej ägnat den ringaste uppmärk-
samhet, och som det förefaller oss växlar hon amant nästan
som hon byter klänning. Men så råkar hon i grossess, hon
och Läuffer rymma åt var sitt håll, Läuffer till en löjlig
skolmästare, vars medhjälpare han blir — en typ, som Lenz
lånat från Holophernes i Shaksperes Love’s Labours lost,
som Lenz ungefär samtidigt översatt, men vilken typ han
på ett ganska talangfullt sätt varierat genom en tillsats från
Sterne. Gustchen åter rymmer till skogen, där hon träffar
en fattig blind gumma, i vars koja hon föder sitt barn.
I förtvivlan vill hon emellertid dränka sig, kastar sig i en
damm, men blir i det kritiska ögonblicket uppfiskad av
majoren.
Upplösningen är mer än överraskande och visar oss Sturm
und Drangs böjelse att slå volt med alla moraliska före-
ställningar. Läuffer, som fått höra om Gustchens självmord
och tror henne vara död, gripes av den vildaste förtvivlan
och — kastrerar sig, vilket dock ej hindrar honom att kort
därefter bli kär i en bondflicka Lise och gifta sig med
henne. Hon är också hans elev, en lantlig oskuld, som
nöjer sig med Läuflfers rena kärlek, och därmed är hon ur
sagan. Gustchen åter träffar sin första kärlek, Fritz von
Berg, som fullkomligt sätter sig över det lilla äventyr, för
vilket hans älskade Gustchen under hans frånvaro råkat ut:
“Detta felsteg gör henne för mig ännu dyrbarare, hennes
hjärta ännu mera änglalikt. Vad annat har jag av en sådan
hustru att vänta än ett himmelrike?“ Den rörde majoren
-— som under hela scenen bär Gustchens kärlekspant på
armen — kan blott utropa: “Ja, en himmel, om det är
sant, att icke blott de rättfärdiga komma dit in, utan också
syndare“. Därpå tar den ädelmodige Fritz barnet från
honom, omfamnar det och bär det till Gustchen: “Detta
barn är nu också mitt, en sorglig pant av ditt köns svaghet
och av mitt köns dårskaper, men framför allt en frukt av
att unga damer uppfostras av informatorer!“ Det är styckets
sens moral.
Ät detta skrattade man inte år 1774, utan man var rörd!
Dramat, som kom ut anonymt, väckte ett ofantligt upp-
seende och ansågs vara författat av Goethe. En recensent
skrev: “Jag förmodar, att alla upplysta tyskar läsa,.bli
gripna och hänförda av denna nya, egendomliga skapelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
