- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
123

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Bürger

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BÜRGERS BALLADER 123
Stuttgart, friade och fick ja. Detta steg var det måhända
olyckligaste i Bürgers hela liv, ty den nya frun var honom
redan från början otrogen till den grad, att den stackars
Bürger blev ett åtlöje för hela Gröttingen. Då han efter
föga mer än ett års äktenskap överraskade henne in flagranti
med en ung student, lade han in om skilsmässa, vilken ock
beviljades. Det var hans sista kraftansträngning, ty två år
därefter slutade han sitt liv, som med alla sina förvillelser
är så karaktäristiskt för Sturm und Drangtiden.
Såsom skald var Bürger egentligen verksam på 1770-talet,
ty sedan förlamade bekymren hans kraft och hans fantasi.
Hans betydelse ligger i hans lyrik. Men något avgjort
genombrott, såsom Groethes, betecknar denna knappast. Hans
bästa lyriska dikter äro väl de, som skrevos till Molly, men
någon rikare känsla än Klopstocks lyrik röja de knappast,
dispositionen är oredig, någon flykt hava de icke, och en
starkare lidelse förmå de icke att giva uttryck åt. Den
litteraturhistoriska insats, som Bürger gjort, inskränker sig
därför enligt min mening till hans ballader, vilka för en
tid framåt blevo tongivande för den europeiska balladdikt-
ningen — egendomligt nog, ty alldeles samtidigt skrev Goethe
sina, vilka stå så oändligt mycket över Bürgers, vilka snarast
måste räknas till de falska och artificiella balladernas klass.
Der König in Thule skrevs redan 1774.
Den första av Bürgers ballader, Lenore, diktades 1773
och infördes i Musenalmanach för 1774; sedan följde andra:
Der Raubgraf, Der wilde Jäger, Bruder Graurock und die
Pilgerin, Des Pfarrers Tochter von Taubenhain, Die Weiber
von Weinsberg m. fl. Den mest betydande av dessa är utan
tvivel den första, Lenore, och jag skall därför blott syssel-
sätta mig med den.
Väckelsen till sin balladdiktning hade Bürger naturligtvis
fått från Percys 1765 utgivna samling, men även från
andra håll. Ty fullkomligt död hade balladdiktningen strängt
taget aldrig varit. I ett par bekanta Spectatorsuppsatser
hade Addison, såsom vi måhända minnas, sökt att förklara
några balladers popularitet bland folket. Den förklaring,
han gav, var visserligen föga träffande — balladernas stil-
likhet med antika diktverk — men dessa uppsatser hade
dock riktat uppmärksamheten på dessa av de bildade ring-
aktade folkdikter, och för övrigt hade man redan före

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free