Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Goethes ungdomskrets - Hölty och Miller
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128 HÖLTY. MILLER
säger han — “en milt svärmisk, from, halvt melankolisk,
stilla sorgbunden natur, som gick upp i åskådning av na-
turen och dess skönhet. I hans visor stormar nästan aldrig
en högljudd och stark lidelse. Den verkan, som han ut-
övar på läsaren, är snarast den, som kvällens skymning
frambringar, ett svårmod, som står tårarna nära“. Han är
således mera en förromantiker än en Sturm und Drang-
skald, och hans diktning, där dödsaningen utgör ledmotivet,
erinrar om en svensk skalds, om Jacob Freses, ehuru natur-
ligtvis Höltys dikter äro formellt vida mera fulländade.
Hans vän Johan Martin Miller (1750—1814) hade icke
samma begåvning, men förvärvade sig även han, om ock
blott för en kort tid, en viss ryktbarhet såsom författare till
den våldsamt sentimentala romanen Sigwart, Eine Kloster-
geschichte (1776). Också denna hör snarast till förroman-
tiken. Vi återfinna här den klosterromantik, som vi kunna
spåra tillbaka till Popes Hejoisabrev och som ungefär sam-
tidigt med Miller möter oss i Frankrike hos Baculard d’Ar-
naud. Vidare slår den sentimentalitet, som vi kunnat följa
genom hela århundradet, här ut i hela sin falska prakt —
idel cypresser och tårpilar. Men romanen är också skriven
i en viss anslutning till Werther, vars ton den söker att
imitera, ehuru den tror sig förfäkta en högre moral. Sig-
wart och Marianne skiljas av en grym fader från varandra,
hon blir nunna och han kapucinermunk, först dör hon av
ett krossat hjärta, och kort därefter finner man Sigwart död
på hennes grav — han har gått till det land “wo gekränkte
Zärtlichkeit und Menschheit keine Thränen mehr vergiessen“.
Senare förföll Miller till en ren romanfabrikation, som
knappt tillhör den egentliga litteraturen, men som i alla fall
tillfredsställde en stor läsekrets, och för 1700-talets slut är
denna tårdrypande roman en ganska karaktäristisk före-
teelse.
Med Goethe hade Miller en mycket obetydlig personlig
beröring — Hölty hade alls ingen — och ej heller Bürger
tillhörde Goethes vänkrets. Men alla tre, minst Hölty, ha
dock tagit intryck av Sturm und Drang, och jag har därför
sammanfört dem med denna rörelse, även därför att deras
huvudsakliga verksamhet inföll på 1770-talet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
