Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Schillers ungdom - Die Räuber
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHILLER BLIR REGEMENTSFÄLTSKÄR 139
medicinska böcker, som han studerade, och man kan därför
förstå, att hans första skrifter, sedan han sluppit lös ur
fängelset, skulle få karaktären av en ren eruption, av åra-
tals samlat hat och av undertryckt entusiasm. I december
1780 slog äntligen frihetens timma för honom. Han utexa-
minerades då och blev regementsfältskär “utan Port-épée“
d. v. s. med rang under löjtnant.
Han var nu en fri man —■ med 18 guldens lön i veckan
— och han skulle börja att leva sitt eget liv. Fri var han
dock blott i inskränkt bemärkelse, ty hans föräldrar hade
fått giva en förbindelse, att han ständigt skulle stanna i her-
tigens tjänst och ej träda i någon annans. I verkligheten
var han således snarare ett slags bättre livegen. Men som vi
strax skola se, blev denna livegenskap av kort varaktighet,
och anledningen att Schiller bröt bojorna var die Räuber.
DIE RÄUBER
Fältskärsyrket intresserade honom mycket måttligt, ehuru
han till en början verkligen tänkte på att skriva en disputa-
tion för att förvärva sig doktorsgraden, men dess mera gick
han upp i litteraturen, och redan innan han lämnat militär-
akademien, hade han sitt förstlingsdrama, Die Räuber, nästan
färdigt. Kort därefter avslutade han det och vågade på
sommaren 1781 att på egen bekostnad utgiva det — ganska
oförsiktigt, ty hans ekonomi var ytterst usel. Upplagan var
icke stor, blott 800 exemplar, men redan samma år tog
denna slut, och i januari 1782 utkom därför den andra
upplagan, vars titelblad var försett med det betecknande
mottot: In tirannos.
Dramat är som bekant byggt på det gamla Adelphimotivet,
som Schiller väl närmast fått från Tom Jones. Karl Moor
är Tom Jones, sådan denne skulle hava varit, så vida han
levat under Sturm und Drangtiden. Men Master Blifil
har förvandlats till en ren djävul, till en ny Richard III,
hycklande, kallhjärtad, beräknande, en typ för den “upp-
lysning“, som Rousseaus efterföljare så ivrigt avskydde.
Klingers och Leisewitz’ förut omtalade skådespel torde
ock hava inverkat. Men det egentliga uppslaget fick han
från en berättelse av Schubart, som 1775 införts i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
