- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
143

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - Schiller - Die Räuber

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TENDENSEN I DIE RÄUBER 143
Ty ett enda ord sliter sönder denna spindelväv av system:
du måste dö!
Richard III var ett av Shaksperes ungdomsdramer, och
dess hjälte är i grunden blott en teaterbov. Men Richards
ärelystnad hade dock haft en storslagenhet, som Franz Moors
alldeles saknar. Och till den beklämmande känsla, man får
av denna karaktär, sällar sig, att dramat genom honom för-
vandlas till en intrigtragedi med all den onaturlighet i hand-
lingen, som vanligen återfinnes i dylika. Hela konflikten
beror ju på, att människorna äro onaturligt lätt bedragna
och böjda för överilade handlingar. Och detta skymmer till
sist den tendens, som Schiller velat giva sitt stycke. Det
var ämnat till ett angrepp på det borgerliga samhället. Men
detta var tämligen oskyldigt till de förfalskningar, som Franz
Moor utför, och inför den så förkättrade lagen voro dennes
handlingar lika straffbara som broderns.
Men om tendensen kan man ej tveka. Det är Rousseaus
stridsrop, som över allt klingar emot oss. Samhället består
av skurkar och bedragare, och de ädla gestalterna äro de,
som blivit utstötta ur detta samhälle, emedan de icke velat
underordna sig dess lagar. Ett typiskt exempel på denna
uppfattning av samhället ha vi i Kosinskys historia. Han
var ädling, men älskade en borgarflicka, med vilken han
trots ståndsskillnaden ville gifta sig. Strax före bröllopet
kallades han till hovet, där han häktades och kastades i
fängelse, anklagad för förräderi. Emellertid blev han efter
någon tid frigiven och skyndade tillbaka till sitt slott. Men
hans brud var försvunnen. Man hade givit henne valet
mellan att bliva furstens mätress eller Kosinskys dödsdom,
och hon hade valt det förra. Kosinsky ville stöta ned den
minister, som spelat kopplare, men hade blivit avväpnad och
ånyo fängslad. Hans gods hade indragits och skänkts till
ministern, och av synnerlig nåd hade han landsförvisats.
Och så hade han beslutat sig för att bliva rövare!
Med Die Räuber skapade Schiller en ny typ, en äkta
Sturm und Dranggestalt, som en lång tid framåt kom att
åtnjuta en oerhörd popularitet: den ädle rövaren. Vi be-
höva blott höra den karaktäristik, som Karl Moors kamrater
giva av honom för att få en föreställning om detta nya ideal:
Karl Moor mördar icke såsom vi för att få plundra. Efter
pengar frågar han ej det ringaste. T. o. m. den tredjedel,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free