Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - De sista Stürmer und Dränger - Romanen - Jean Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
VULPIUS 171
Hettner, som väl läst en god del av dessa voluminösa pro-
dukter, kunna de indelas i vissa grupper. Först hava vi
dem, som efterapa Sterne, vars s. k. humor ju onekligen
hade vissa beröringspunkter med det tyska lynnet; någon
berättartalang behövdes här icke, utan blott förmåga att i
oändlighet skriva ned reflexioner om likt och olikt. Den
andra gruppen anslöt sig till Werther, och för en av dessa
efterföljare, Millers Sigwart, har jag redan redogjort. Den
tredje gruppen utgöres av romantiserade självbiografier efter
mönstret av Rousseaus Confessions, en fjärde grupp av rid-
dar- och rövarromaner, av vilka senare Christian August
Vulpius’ Rinaldo Rinaldini (1797) förvärvade sig en rent
europeisk ryktbarhet och under en lång tid framåt var lån-
bibliotekens mest gångbara artikel. Som pojke läste jag
några av Vulpius1 romaner och erinrar mig, att redan då
gjorde det oerhört svulstiga språket ett snarast komiskt in-
tryck. Den produktivaste av 1790-talets romanförfattare
torde dock hava varit August Lafontaine (1758 —1831), som
också en tid var på högsta modet även utom Tyskland och
inom romanen spelade samma roll som Kotzebue inom dra-
mat. Han skrev rörande familjeromaner — i sådan mängd
att han själv glömde bort, vad han skrivit och därför, så-
som man anmärkt, ibland hittade på samma historia på nytt.
Men med undantag för Jean Paul och Hölderlin tillhöra
alla dessa romanförfattare numera blott litteraturhistoriens
skräpkammare, och skulle någon våga sig på det oerhörda
arbetet att inventera denna, är det föga troligt, att han
skulle upptäcka några bortglömda dyrbarheter. Vi vända
oss därför till Jean Paul.
JEAN PAUL
Hans egentliga namn var Johann Paul Friedrich Richter
och han föddes 1763 såsom son till en fattig skollärare.
Hans ungdomstid var ganska dyster och förklarar i någon
mån grundtonen i hans senare författarskap. Han var en
drömmande, inåtvänd yngling, mycket opraktisk, men med
en brinnande lust att reflektera och läsa allt möjligt. Da-
nad att slå sig fram i livet var han således icke, och där-
till kom en tryckande fattigdom. Det är då lätt att före-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
