Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Sturm und Drang - De sista Stürmer und Dränger - Jean Paul
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JEAN PAULS IDYLLES 173
spekulativt anlagda, hava för litet verklighetssinne och för
mycken sentimentalitet, och särskilt gäller detta Jean Paul,
som saknade all människokännedom; han grubblade och
reflekterade, men han såg icke. Hans humoristiska figurer
äro därför konstruerade och chargerade, kunde slå an på
en tid, som led av samma sjuklighet som han själv, men
verka tillgjorda och onaturliga på en sundare tid. Den
s. k. humor, som sedan möter oss hos de tyska nyroman-
tikerna, är också till en väsentlig del Jean Pauls.
Prånsett några mindre betydande ungdomsskrifter var det
med en dylik humoristisk skildring han slog igenom, Leben
des vergnügten Schulmeisterlein Maria Wuz (1790). Jean
Paul kallar detta och liknande arbeten “idyller“, och det
kan man ju med en viss rätt göra, emedan de spela inom
idylldiktningens sfär. Hjälten är en stackars fattig liten
skolmästare, som är blygsamheten och fordringslösheten själv,
tacksam och glad över allt i tillvaron och naturligtvis ett
stort original. Han brinner av begär att läsa, men några
pengar att köpa böcker för har han inte. Han får därför
nöja sig med att frossa i mässkatalogernas boktitlar, men
hans fantasi är så livlig, att han med ledning av dessa
titlar själv skriver böcker, som återgiva det förmodade inne-
hållet. Till sist kom han till den övertygelsen, att “hans
skrivböcker voro de egentliga kanoniska urkunderna och de
tryckta böckerna blott efterbildningar av dem han skrivit“.
I december kunde han sitta en hel timme i mörkret, innan
han tände ljus, med tillslutna ögon, drömde sig tillbaka till
sin ungdom och såg, hur svalorna byggde sina bon. Han
lever blott i en fantasiens värld, och efter denna diktar
han om verklighetens. Men själv är “Schulmeisterlein Wuz“
en dylik fantasiskapelse av Jean Paul, han är konstruerad,
och levande kan han aldrig bli. Hur mycket mera verklig
är ej Dickens Mr. Micawber!
I Leben des Quintus Pixlein (1795) skildrar han en annan
dylik hjälte, som från Quintus d. v. s. femte skollärare
avancerar till conrector och till sist stiger till pastor och
kan gifta sig med sin Tianette. Men även här stötes man
av samma olidliga, pjollriga pratsamhet, samma falska genia-
litet, samma formlöshet och samma oförmåga att berätta.
Personerna tala nästan aldrig själva, utan hela tiden är det
Jean Paul, som berättar om dem och söker skildra deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
