Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Inledning - Weimar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
192 GOETHE SOM MINISTER
Geheimenconsflio“. Något bestämt departement hade han
icke. Men 1779 fick han icke mindre än två, nämligen
krigskommissionen och vägkommissionen, varjämte hans
titel förbättrades till Geheimerrat. 1782 fick han dessutom
den högsta ledningen av hertigdömets finanser och blev
samtidigt adlad.
På få år hade han således blivit en med göromål ganska be-
tungad ämbetsman, ehuru man å den andra sidan ej får över-
driva omfattningen av hans åligganden. Platsen som krigsmini-
ster var troligen ganska lättskött, ty hertigdömets armé bestod
blott av 600 man och sjönk under Goethes tid ned till
endast 310 — som man ser, en armé, som erinrar om den,
som Offenbach förevigat i Storhertiginnan av Gerolstein.
Svårare var skötseln av finanserna, ty för att få dessa att
gå ihop fick han lägga sig i en mängd detaljer i den furst-
liga hovhållningen. Men en ministers åligganden bestodo
inom Karl Augusts rike till en stor del just av dylika
detaljer; Goethe fick själv skriva ut rekryter, vara med vid
alla eldsvådor o. s. v. Ministerposten var således mindre
att jämföra med motsvarande ämbete i Preussen än med
förvaltarplatsen på ett mycket stort gods.
För Goethe hade emellertid dessa praktiska sysselsättningar
en icke ringa betydelse. Av hänsyn till lantbruket och
bergverken började han att studera naturvetenskap, särskilt
botanik och mineralogi, och i båda dessa vetenskaper blev
han mer än dilettant; enligt flera sakkunniga omdömen skall
han särskilt såsom botaniker hava givit flera högst betydande
nya uppslag. Dessa studier och ämbetsmannagöromål bi-
drogo helt naturligt att föra honom ut ur Sturm und Drangs
dimmiga fantasivärld, och dessa år, sterila såsom de äro i
poetiskt avseende, blevo därför av stor betydelse för hans
själsutveckling. Ty de gåvo honom en i det hela ny syn
på livet.
Men för världen såg det onekligen ut, som om skalden
hade tystnat. Under de elva år, som ligga mellan hans
ankomst till Weimar och den italienska resan, publicerade
han icke något av betydenhet, och det föreföll, som om
Werthers författare sjunkit ned till en jämnstruken hov-
poet. Hans för hovet avsedda små sångspel, skådespelen
Die Geschwistern och Elpenor samt andra tillfällighetsstycken
äro ganska svaga, och endast såsom lyriker är han fort-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
