- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
212

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Wilhelm Meisters Lehrjahre

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

212 THEATRALISCHE SENDUNG
ständigt genom reflexioner, som ibland svälla ut till rena
avhandlingar om Shakspere, Racine o. s. v. Aldrig någon
frisk konversationston. Vidare lider han av ett nästan pin-
samt begär att stryka under, påpeka och förklara. Livet
får icke lära oss självt, utan författaren är ständigt med
såsom ett slags informator, vilken skall vägleda oss, och
detta verkar tröttande. Personerna bli därför aldrig fullt
levande, utan verka oftast såsom ett slags antika masker.
Ehuru Goethe för flera av karaktärerna fått väckelsen från
individer ur det verkliga livet, ha dessa dock knappast givit
honom mer än den första impulsen. I huvudsak äro de
fantasiskapelser, konstruerade, och såsom karaktärstecknare
står Goethe enligt min mening betydligt högre under Sturm
und Drangtiden än nu, då han framför allt avsåg en antik
stilisering.
I Tyskland har man, som sagt, mest fäst sig vid tanke-
innehållet, och det kan ju ej nekas, att reflexionerna ofta
äga en sällspord finhet och innehålla verklig världsvisdom.
Men det skulle hava varit lyckligare, om de framlagts i en
serie aforismer i La Roehefoucaulds stil än i en roman.
Och därtill kommer, att själva kompositionen alls icke har
någon fast byggnad, utan är ganska oredig — en följd av
det sätt, på vilket romanen utarbetades. Goethe började den
i februari 1777 och höll då på med den ett år, lät så ett
helt år förgå, innan han ånyo fortsatte, arbetade sedan på
den, under ständiga avbrott, till slutet av 1785, då han
fått färdig en roman i sex böcker, som bar titeln Wilhelm
Meisters Theatralische Sendung. Denna första form av
romanen trodde man länge vara förlorad, men 1910 upp-
täckte man i Zürich en avskrift av den, och året därpå
blev denna utgiven. Först 1791 tog Goethe åter upp arbe-
tet, men då efter en helt annan plan. Enligt denna tog
han med vissa partier av Theatralische Sendung, uteslöt
andra, omskrev och ändrade, och så utkom den nya roma-
nen, Wilhelm Meisters Lehrjahre, under åren 1794—1796.
Av dess åtta böcker motsvara de fyra första Theatralische
Sendung.
Planen i de bägge romanerna är emellertid alldeles olika.
Den äldre har, kan man säga, ett rent litterärt syfte, vill
visa upp, huru Wilhelm Meister utdanas till skaparen av en
tysk nationalteater, både såsom dramatisk dirigent och så-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0238.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free