Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Goethes storhetstid - Goethes sista tid - Avslutning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
232 WESTÖSTLICHEK DIVAN
i Frankfurt, och. året därpå var han tillsammans med dem
en stor del av sommaren. Men sedan träffades de ej mera,
utan kunde blott genom brev upprätthålla förbindelsen. Det
var också under åren 1814 och 1815, som samlingen till
största delen tillkom. Goethe var då redan en sextiofem
års man, men hans fantasikraft var ännu underbart obruten.
Hans Hafizdikter hava på samma gång Orientens kolorit och
den helleniska konstens plastiska skönhet, en finare sensua-
lism än i de romerska elegierna och något av ökenlivets
vida horisont. Man känner hur nattvindarna stryka fram
över de oändliga vidderna och ser, hur stjärnevalvet gnistrar
över den enslige ökenryttaren. Det är en stor poesi, på
samma gång den är graciös, och Brandes har fullt riktigt
jämfört en dikt, vari Hafiz skildrar morgonrodnadens ska-
pelse, med Michelangelos Sistinafresk. Både livet och döden
komma en här närmare, såsom i den underbara dikten:
Sagt es Niemand, nur den Weisen,
Weil die Menge gleich verhöhnet.
Das Lebendge will ich preisen,
Das nach Flammentod sich sehnet,
Und so lang du das nicht hast,
Dieses: Stirb und Werde!
Bist du nur ein trüber Gast
Auf der dunklen Erde.
AVSLUTNING
Westöstlicher Divan var Goethes sista stora diktverk;
sedan utgav han blott Wilhelm Meisters Wanderjahre och
andra delen av Faust. Den 22 mars 1832 slutade han sitt
långa liv — lugnt och utan smärta, utan någon egentlig
sjukdom. Han satt i sin länstol och somnade in för att
icke mera vakna. I sin ungdom hade han skrivit en liten
kort dikt, som hör till det djupsinnigaste, som litteraturen
äger:
Alles geben die Götter, die unendlichen,
Ihren Lieblingen ganz:
Alle Freuden, die unendlichen,
Alle Schmerzen, die unendlichen,
Ganz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
