Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyhumanismen - Schiller - Schillers historiska och filosofiska studier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SCHILLER SOM HISTORIESKRIVARE 239
berättare. Det är också Schiller. I motsats mot Goethe har
han en verklig romanstil och en episk fantasi, och det kräver
ingen ansträngning att läsa igenom der Geisterseher. Det
var därför skada, att Schiller aldrig kom att fortsätta såsom
romanförfattare, ty åtminstone i mina ögon är Der Geister-
seher 1700-talets bäst skrivna tyska roman.
I stället kom Schiller att vända sig till historiska studier.
Uppslaget hade han väl fått från de arbeten, han nödgats
läsa för Don Carlos, men redan i början av 1786 hade han
kommit över ett arbete om det trettioåriga kriget, och detta
grep honom starkt. Jag har — skrev han — “nu i vec-
kan läst en bok om det trettioåriga kriget, och mitt huvud
är ännu alldeles varmt därav. Jag önskade, att jag under
tio år i följd ej hade studerat något annat än historia. Då
skulle jag ha blivit en helt annan karl. Tror du att jag
kan taga igen det försummade?“ Hans första historiska
arbete var Der Abfall der vereinigten Niederlande (1788),
sedan följde flera, av vilka hans Geschichte des Dreissig-
jährigen Kriegs är det mest bekanta.
Någon betydande historieskrivare blev Schiller aldrig. Lika
litet som sina samtida förstod han ännu modern källforsk-
ning. Någon omfattande historisk beläsenhet hade han heller
icke och hade företrädesvis bildat sig efter Voltaire, Mon-
tesquieu och Robertson ; Gibbon lärde han först senare känna.
Liksom för 1700-talets övriga historieskrivare var hans syn-
punkt icke patriotens utan kosmopolitens, och väl i följd
därav blevo även de utvecklingslinjer, han uppdrog, väl
“filosofiska“ och konstruerade. Men han ägde två goda
egenskaper, som fordras av den fulländade hävdatecknaren.
Han hade en ypperlig stil, förmåga att berätta och att
nästan dramatiskt framlägga händelserna. Och för det andra
hade han skaldens blick för de olika individualiteterna.
Hans porträtt av de handlande personerna äro därför ypper-
liga, levande och åskådliga. För den dramatiska skalden
voro därför dessa historiska studier en mycket god förskola.
De förskaffade honom ock ett levebröd och en fast plats.
Trots Körners välvilja kände Schiller det naturligtvis tryc-
kande att ständigt nödgas taga denna välvilja i anspråk,
även medels direkta penninglån, och en utsikt till en mera
självständig ställning trodde han sig ha funnit. 1784 hade
han tillfälligtvis träffat det vittra Tysklands beskyddare,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
