Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Bröderna Schlegel och deras vänner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 0 8 ARNIM
hos den gamle i Weimar, och den anteckning, han har om
henne i sin dagbok, är trots sin lakonism ganska talande:
“Frau von Arnims Zudringlichkeit abgewiesen“. Men 1831
dog Arnim, 1832 Goethe, faltet hade blivit fritt, och 1835
utgav Bettina sin bok, som i likhet med Goethes själv-
biografi borde hava burit titeln Dichtung und Wahrheit.
Någon sanning finnes där nog — hur mycket kan ej kon-
trolleras, då Goethes brev, så när som på några få, icke
varit tillgängliga — men det mesta är tydligen en roman,
vilken är väl skriven och skulle, såsom man anmärkt, verka
ännu mera, om Bettina ej hade gjort sig själv till hjält-
innan, utan t. ex. valt Minna Herzlieb, till vilken flera av
de dikter, på vilka Bettina gjorde anspråk, voro riktade.
Bettinas man tillhörde också den nyromantiska riktningen
och skrev några romaner, men var för övrigt en duktig
och hederlig preussisk junker, som i sitt liv alls icke visade
sig anfrätt av några bizarra nyromantiska idéer. Han har
dock ett namn inom den tyska litteraturhistorien, ty till-
sammans med svågern, Clemens Brentano, utgav han 1808—
1819 den första egentliga tyska folkvisesamlingen Des Kna-
ben Wunderhorn. Synpunkten var naturligtvis ej den mo-
dernt vetenskapliga, utan den estetiska: att göra folkvisan
bekant och kär för allmänheten, och de drogo sig därför
ej för att förbättra texterna. Därmed vunno de emellertid
sitt syfte, och tack vare dem blev nu folkvisan särskilt
populär bland nyromantikerna.
Med Achim von Arnim hava vi redan kommit utanför
den första nyromantiska uppsättningen, det Schlegelska
kotteriet. Men detta hade blott en kort tid någon samman-
hållning. Äldst på platsen hade Wilhelm Schlegel varit, som
kommit till Jena redan 1796; sedan hade andra, en efter
en, slutit sig till kretsen. Men redan på sommaren 1800
lämnade Tieck och Brentano staden, Novalis dog 1801,
1801 reste Wilhelm Schlegel, året därpå Friedrich, och den
siste på platsen var nu Schelling. Men då även han 1803
avflyttat till Wfirtzburg, fanns ingen längre kvar. Fichte
hade redan 1799 fått sitt avsked och Schleiermacher hade
aldrig bott i Jena.
Kretsen var således upplöst. Sina viktigaste insatser hade
medlemmarna redan gjort, det nyromantiska programmet
var klart, och vi skola då övergå till detta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
