Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens politik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
326 GENZ
NYROMANTIKENS POLITIK
Till en början var nyromantiken alldeles opolitisk och in-
tresserade sig blott för estetiska frågor; den satir, som kom-
mer fram i Tiecks lustspel, är uteslutande estetisk och filo-
sofisk. Men å den andra sidan är det tydligt, att ett frö
till även en politisk reaktion låg i det redan tidigt börjande
svärmeriet för medeltiden, särskilt sådan som denna tid upp-
fattades i Novalis’ nyss citerade uppsats. Men egentligen
politiskt intresserade blevo nyromantikerna först efter 1806,
och då till en början icke för någon reaktion. Den kraftiga
rörelse, som efter Jenaslaget tog fart i hela Tyskland, var
nationell, gick ut på att avskudda det franska främlings-
oket och var snarare en frihetsrörelse. Men ganska snart
förstodo diplomaterna att förvandla den nationella frihets-
rörelsen i ren reaktion. Nyromantikerna följde troget med,
särskilt den ryggradslöse Friedrich Schlegel, som nu fick
anställning i Wien såsom Metternich’s hantlangare. Men
som naturligt var kömmo icke de egentliga poeterna att
träda i spetsen för denna reaktion, utan i stället några andra
med dem nära befryndade författare. De viktigaste av dessa
äro Grenz, Görres, von Haller och Adam Müller. Något
geni var ingen av dem utom Friedrich Genz, som dessutom
är en överlägsen tidstyp. Han föddes 1768 i Breslau och
blev vid mycket unga år ämbetsman i Berlin, gick sedan
över i österrikisk statstjänst och växlade åsikter med en
förundransvärd lätthet. Till en början svärmade han för
den franska revolutionen, slog sedan om och blev våldsamt
reaktionär, blev åter halvt liberal och hade till 1800-talets
början hunnit genomgå ännu åtskilliga andra utvecklings-
faser. Men så kom han 1802 till Österrike, blev där snart
furst Metternich’s högra hand och började nu att hänsyns-
löst kämpa för dennes politik. Genz blev utan gensägelse
reaktionens skickligaste publicist, kvick, förmodligen den
kvickaste tysken i samtiden, ironisk, patetisk, allt efter som
det lämpade sig, ofta även mot sin övertygelse, ty Genz
hade ett alldeles för gott huvud att ej genomskåda bristerna
i det system, som han försvarade, och han hade ej full-
ständigt kunnat döda sin ungdoms liberala sympatier. Men
han behövde pengar, reaktionen betalade bra — han visste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
