Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - Det Schlegelska kotteriet - Nyromantikens etik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 32 LUCINDE
ligt äktenskap såsom ett förnedrande tvång, vilket fria andar
som Julius och Lucinde därför vägra att underkasta sig.
I stället bör “naturen“ d. v. s. driften vara den präst, som
förenar tvänne varelser av motsatt kön, och samme präst
har naturligtvis rätt att när som helst lösa bandet. Detta
hade också varit Ardinghellos livsmaxim. Men här kommer
det nyromantiska inslaget till. I Julius’ och Lucindes ideal-
tillvaro hava liv och poesi blivit ett. Den äkta poesien är
en “fri lek“ utan syfte, utan mål, utan avsikt, och dess
ende härskare är fantasien — det vill här säga godtycket,
nycken. Livets konst har därför åter blivit densamma som
i Rabelais’ Théléme-kloster: “Gör vad du vill“, men utan
den där givna förklaringen: “ty fria, välborna, bildade män-
niskor, tillhörande samhällets bästa kretsar hava av naturen
en instinkt, en sporre, som alltid driver dem till dygdiga
handlingar och håller dem borta från lasten, och vilken de
kalla hederskänsla“. Men här är det aldrig tal om att till-
mäta hederskänslan en dylik härskarställning vid sidan av
fantasien.
Sedan nu emellertid liv och poesi blivit ett och flutit sam-
man i en högre tillvaro, kan man fråga: vad göra då dessa
idealmänniskor ? Frånsett en erotik, som åtminstone i läsarens
ögon föga skiljer sig från Julius’ tidigare utsvävningar, göra
de — ingenting, utan äro grundligt lata. Schlegel har också
ägnat ett särskilt kapitel åt en “Idylle über den Müssig-
gang“. Sysslolösheten förklaras där vara den enda rest av
gudalikhet, som blivit oss övrig från paradiset. Fliten och
Nyttan voro däremot de dödsänglar, som med sina flammande
svärd drevo människorna utur Edens lustgård. Detta märker
man fortfarande. Ju härligare klimatet är, ju mera passiva
äro människorna. Blott italienarna förstå att gå, blott orien-
talerna att ligga. “Och under alla himmelsstreck är det
sysslolösheten, som är skillnaden mellan en förnäm och en
gemen, den egentliga adelsprincipen.“ Ett studium av sysslo-
lösheten bör därför bli konst och vetenskap, ja religion, ty
“ju gudomligare en människa är, ju mer liknar hon en växt,
och bland naturens alla former är växten den sedligaste och
den skönaste. Det högsta, mest fulländade livet är således
intet annat än ett rent vegeterande.“
I denna paradox mynnar Schlegels etik ut. Man kan
förstå, att hans meningsfränder kände sig generade. Tieck
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
