Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Werner och Hoffmann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
338 HOFFMANNS BIOGRAFI
Hoffmann ut för åtskilliga romantiska äventyr, men lyckades
till sist hitta reda på truppen. Vid denna stannade han
dock icke länge, utan sökte sig 1814 ånyo in på ämbets-
mannabanan, där han blev Rat vid Kammergericht i Berlin.
Såsom egentlig författare hade han kort förut börjat och
skrivit en del av de Fantasiestücke in Callots Manier, som
han 1814 började att publicera, mest musiknoveller och
musikessayer, till en del lagda i munnen på en fingerad,
halvgalen kapellmästare Johannes Kreisler. Ett bland dessa
fantasistycken är särskilt märkvärdigt, Don Juan, eine fabel-
hafte Begebenheit, die sich mit einem reisenden Enthusiasten
zugetragen — till hälften en essay över Mozarts Don Juan,
till hälften en novell — ty här kommer den kort därefter
i den franska och engelska romantiken så populära Don
Juanstypen först fram, icke Tirsos rucklare eller Molieres
libertin, utan mannen, som brinner av livstörst och en evigt
tärande längtan efter något oupphinneligt, vilket han för-
gäves söker nå i den jordiska kärleken, ilande från kvinna
till kvinna, men ständigt allt mer och mer desillusionerad.
Under den första tiden i Berlin samlade Hoffmann en gång
i veckan kring sig i sitt hem en krets av litterära vänner,
för vilka han läste upp sina noveller. En dag fann hans
hustru, som var polska, att dagen i den polska almanackan
var helgad å Sankt Serapion, och med anledning därav tog
sig kotteriet namn av Serapionsbröder. Detta namn över-
fördes sedan på en samling noveller, som utgåvos 1819—
1821. Men efter någon tid tyckes Hoffmann hava ledsnat
på dessa mera stillsamma aftonunderhållningar och slog sig
i stället på nätterna ned i ett vinhus, där han bildade
medelpunkten för ett mera rumlande sällskap, som lyssnade
till hans ständigt sprakande kvickhet och hans överlägsna
berättartalang. Hans förtäring lär dock hava varit jäm-
förelsevis måttlig, och det tyckes egentligen hava varit orgier
i konversation, som han här drev. Men även dessa och
nattlivet togo på krafterna, då han därjämte skötte sitt
ämbete och utövade en ständigt flödande författarverksamhet,
till vilken han till en stor del fick idéerna på Lutters och
Wegeners vinstuga. Under denna tid tillkommo den vilt
fantastiska Die Elixiere des Teuffels (1815), som dock på-
börjats redan i Dresden, Nachtstücke (1817), Klein Zaches
(1819), Lebensansichten des Katers Murr nebst fragmentar-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
