Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tysklands litteratur - Nyromantiken - De fristående nyromantikerna - Kleist och frihetskriget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
356 DER ZERBROCHENE KRUG
reda på, att inspektören skall komma till byn. Stor för-
skräckelse, icke minst därför att Walter icke har ett alldeles
rent samvete. Det mål, som kommer före, handlar om en
sönderslagen kruka. Walter söker först att få rättegången
avbruten, att försona parterna o. s. v., men trasslar allt
mer och mer in sig, gör alla möjliga bockar, och till sist
befinnes det, att den, som slagit sönder den olycksaliga
krukan är — han själv, och att han gjort det i en för
hans domarställning mindre passande situation: i ett miss-
lyckat kärleksäventyr.
Lustspelet är utan tvivel förträffligt byggt, karaktärsteck-
ningen är även god, flera av situationerna äro i hög grad
komiska, men trots detta har stycket knappt den verkan,
man skulle kunna förmoda. Till någon del beror detta
kanske därpå, att det är på vers, som ej rätt passar hop
med den drastiska komiken, men väl framför allt därpå, att
lustspelet, som egentligen blott är en fars, är allt för långt,
för utdraget och ej har den raska takt, den abandon och
det tjuvpojkslynne, som man vill fordra av en verkligen
lyckad fars. Det hela är som sagt ypperligt tänkt, och
man skulle blott önska, att Molière eller Holberg fått hand
om det så tacksamma ämnet. Då skulle det ha blivit över-
dådigt. Kleist däremot saknade den äkta komiska ådran.
Såsom vi av hans biografi funnit, var han en patetisk
natur, och hans begåvning låg också avgjort för det all-
varliga dramat. Den djupa poesien i hans väsen kommer
också bäst fram i hans båda förnämsta arbeten, Kätchen
von Heilbronn och Der Prinz von Homburg, vilka visser-
ligen icke äro några tragedier, men fyllda av Kleists starka
patos. Redan själva anslaget i Kätchen von Heilbronn är
rent romantiskt. Den första scenen spelar i ett underjordiskt
valv, där den hemlighetsfulla Vehmgericht sammanträder. Det
hela rör sig sedan inom en värld, som står på gränsen till
det övernaturliga. Människorna handla icke efter samma
motiv som inom det praktiska livet, utan såsom ett slags
visionärer. Men samtidigt stå de på verklighetens mark,
och gestalterna lösas icke, såsom i Heinrich von Ofterdingen,
upp i några väsenlösa allegorier. Det hela är halvt en medel-
tidssaga, halvt en verklighetsskildring, men en verklighets-
skildring genomandad av romantikens skäraste poesi.
Inför Vehmgericht har den ärlige och berömde vapen-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
