Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Southey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och där stannade han ända till sin död 1843. Sin
ungdoms girondism hade han övergivit och blivit en bland det
konservativa partiets mest anlitade pennor. Hans inkomster
blevo också allt bättre och bättre, ty utan att vara snål
förstod Southey förträffligt att ekonomisera. Han hade
egentligen bara en passion, och det var för böcker. Så småningom
steg hans bibliotek till bortåt 14,000 volymer, och Southey
vårdade dem med en bibliofils kärlek. Men han förstod också
att använda dem, ty han var en fruktansvärd arbetare, som
gav ut den ena volymen efter den andra, och vanligen var
sysselsatt med flera på en gång. Jag behöver blott göra
ett utdrag ur ett av hans brev för att vi skola få en
inblick i, huru det gick till i denna verkstad: “Sista natten
begynte jag på företalet (till Specimens of English Poets).
Och nu skall jag berätta, vad jag har att göra: 1) Portugals
historia. 2) Cids krönika. 3) The curse of Kehama. 4)
Espriellas brev. Allt det där håller jag verkligen på med
att skriva. Företalet har endast kommit med såsom en
mellanakt. Jag kan aldrig förmå mig till att arbeta bara
på en sak åt gången.“ Men på landet kunde han få skriva
fullkomligt ostörd, särskilt på vintern, då besöken voro
nästan inga. Han kunde därför författa med ett urverks
regelbundenhet — “efter frukosten tre sidor historia, lika
med fem i fint tryckt kvarto“, efter middagen brev, efter
téet poesi — “sådant är mitt liv. Om det icke är särskilt
muntert, är det i alla fall så lyckligt, som mitt hjärta kan
önska“. Knappt hade han därför slutat ett arbete, förrän
han var i färd med ett annat: “I går slutade jag Madoc,
Gud vare lov, alldeles till min egen belåtenhet. Men nu
har jag bestämt mig för en stor, mödosam och radikal
omändring. Det var min avsikt att identifiera Madoc med
Mango Capac, Perus lagstiftare. Men det gick inte. Därför
skall Mango Capac bli hjälten i ett annat poem.“ Detta
“därför“ är — såsom Dowden anmärker — mycket
karaktäristiskt för Southey: han kastade inte bort några
arbetsprodukter i onödan. Han skrev och skrev. Men kom någon
vän på besök, föreföll Southey ha mycket gott om tid, ty
även på tiden förstod han att taga vara. Tack vare denna
flit hann han med allt möjligt, ge ut bok på bok, skriva
artiklar i tidskrifter och tidningar och föra en oerhört stor
brevväxling. Han författade stora historiska arbeten såsom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
