Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Sjöskolan - Southey
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på natten? De hålla vad, och Mary vill våga försöket.
Natten är mörk och kylig, och vinden tutar genom ruinen.
Så hör hon några röster och gömmer sig bakom en pelare.
Det är ett par banditer, som komma släpandes med en död,
som de mördat. Då de passera förbi henne, blåser hatten
av den ena, hon blir dödligt förskräckt, då hatten fallit ned
just för hennes fötter, men hattens ägare ger sig ej tid att
taga upp den, och hon är således räddad. Hon kan därför
fly, men tar med sig hatten, och i denna igenkänner hon —
Richards: han är således en mördare, och nu blir den
stackars Mary vansinnig — också ett inom denna moderna
ballad mycket populärt motiv. I Lord William möta vi ett
annat. Lord William har mördat sin bror, Young Edmund,
störtat honom i floden. Alla tro, att gossen blott drunknat,
och William blir slottsherre på fäderneborgen. Men
samvetskvalen förfölja honom ständigt och sömnen flyr honom;
bredvid lägret tycker han sig ständigt skåda den mördade.
Så hotas slottet av en översvämning, floden stiger, men
William räddar sig i en liten julle, förd av en mystisk
roddare. Så höres en hemsk röst ur djupet. Jag tycker
mig höra ett barn, som ropar — säger roddaren. Nej,
svarar William, det är blott vinden, som tjuter. Men rösten
höres ånyo i nattens tystnad:
O God! Lord William, dost thou know
Haw dreadful ’t is to die?
And canst thou without pity hear
A child’s expiring cry?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
