Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Walter Scott och Moore - Moores diktning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IRISH MELODIES 463
MOORES DIKTNING
Såsom skald har Moore sin betydelse företrädesvis genom
tvänne arbeten, Irish Melodies och Lalla Rookh. Till sin
begåvning var han avgjort lyriker, vida mer än Wordsworth,
som i sitt väsen icke hade samma musik som Moore, och
det rent lyriska genombrottet i den engelska litteraturen
kan — så vida man ej vill räkna det från Burns — snarare
räknas från Irish Melodies (1808) än från Lyrical Ballads
(1798). För att åskådliggöra det nya hos Moore behöva vi
blott läsa den första strofen av den dikt, som inleder sam-
lingen :
Go where glory waits thee,
But while fame elates thee,
Oh! still remember me.
When the praise thou meetest
To thine ear is sweetest,
Oh! then remember me.
Other arms may press thee,
Dearer friends caress thee,
All the joys that bless thee,
Sweeter far may be;
But when friends are nearest,
And when joys are dearest,
Oh! then remember me!
Här hava vi tonen för hela samlingen — först det vackra,
melodiosa språket med dess stämning i moll. Redan versen
har något av sång. Vidare den fina, behärskade känslan.
Det säges icke varken i denna eller i de båda följande stro-
ferna, till vilken dikten är riktad eller av vem den tänkes
sjungen. Men vi ana det lätt: det är Irland, den föraktade,
utplundrade hemlandsön, vilken såsom den likaledes så hårt
hemsökta “jungfrun Israel“ talar till varje Irlands son, det
är Moore själv, som fått sitt öra öppnat för denna försynta
bön: remember me! Även i de andra dikterna kunna vi
iakttaga samma förmåga att blott genom en antydan säga
oändligt mycket. Den kanske mest gripande dikten i hela
samlingen heter blott Oh! breathe not his name. Det säges
icke, vilket detta namn är, som ingen ens skulle få utandas,
och dock förstod varje irländare, vad det var. Dikten har
blott två strofer:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
