Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons liv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ASTAKTE 48 1
honom. Så småningom dog emellertid ryktet bort, 1824
avled Byron i Grekland under mycket sympatiska förhål-
landen, och den lättantändliga opinionen började nu så små-
ningom att vända sig mot lady Byron eftervärlden är
ju gärna hård mot en stor mans maka. Lady Byron för-
svarade sig aldrig och 1860 avled hon; hennes dotter hade
dött åtta år förut, mrs Leigh 1851. Alla de handlande
personerna i detta drama voro således döda, då en ameri-
kansk författarinna, mrs Harriet Beecher-Stowe, 1869 fram-
trädde såsom advokat för lady Byron. Hennes skrift var
ytterst ovederhäftig och bidrog väl snarare att ännu star-
kare vända sympatierna till Byrons fördel. I de flesta litte-
raturhistoriska arbeten stämplades nu ryktet såsom ett skam-
ligt förtal och lady Byron såsom en bigott, trångbröstad
kvinna. Men 1905 publicerades ett arbete, som ställde
frågan på en helt annan basis. Arbetet hette Astarte och
var författat av lord och lady Byrons dotterson lord Love-
lace. Det trycktes blott i få exemplar för enskild utdelning,
men har efter Lovelaces död ånyo (1921) utgivits av hans dot-
ter i en ny upplaga, med en mängd i den förra ej medtagna
brev och dokument ur det Byron-Lovelaceska familjearkivet.
Materialet har vidare ökats genom en av John Murray 1922
publicerad brevväxling mellan Byron och lady Melbourne,
så att det för närvarande är ganska fullständigt. Astarte
är en illa skriven bok, men de där, av Murray och annor-
städes anförda dokumenten synas avgörande, och åtminstone
för mig är faktum obestridligt: lady Byrons och mrs Leighs
brevväxling 1816 rör sig väsentligen kring denna fråga,
och för lady Byron erkänner mrs Leigh i de termer, som
damer emellan kunna användas, att hon före broderns äkten-
skap stått i ett otillbörligt förhållande till denne, men bestrider,
att detta fortfarit efter hans giftermål. Detsamma framgår
ock av breven, som växlades emellan Byron och lady Mel-
bourne.
Efter vad Augusta Leigh uppgav för lady Byron skall
hon aldrig hava känt några samvetskval, utom vid ett enda
tillfälle. Augusta Leigh var, liksom brodern, en ytterst
nervös, obalanserad natur, av vilken trots hennes många
hrev det är svårt att få en klar uppfattning. Då förhål-
landet till brodern låg före dennes äktenskap, ansåg hon
sig icke hava handlat orätt mot svägerskan, vid vilken hon
Schlick. Allmän litteraturhistoria. VI. 31
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
