- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
484

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons liv

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

484 BYKON I SCHWEIZ OCH VENEDIG
skald, Shelley, som. nu blev hans vän. Shelley levde där
i ett fritt äktenskap med Mary Godwin, och hennes halv-
syster Jane Clairmont blev för en tid Byrons älskarinna
samt moder till en dotter, Allegra, vid vilken Byron blev
varmt fästad och som han sedan tog till sig i Italien, under
det att han nästan fattade hat till modern. Något psykiskt
underlag hade förbindelsen ej haft, och under tiden skrev
han brev till systern för att förmå henne att komma till
Genève: “anything which is to divide us would drive me
quite out of my senses“. På hösten fortsatte han färden
till Italien och anlände i november till Venedig, som nu för
en längre tid, till 1819, blev hans uppehållsort. Dessa år
äro kanske den mörkaste perioden i hans liv, ty nu tyckes
han hava hängivit sig åt verkliga orgier, såsom vanligt av
ett visst behov att trotsa opinionen. På en karneval hade
han träffat en bagarhustru, Margarita Cogni, och henne tog
han nu till sig i det palats, där han bodde. Till systern
skrev han: “Jag har blivit förtjust i en mycket vacker
venetianska, tjugotvå år gammal och med stora svarta ögon.
Hon är gift — och det är jag med — så det passar ju
bra. Hennes gemål är ett förträffligt specimen på en äkta
man och har att göra på ett annat ställe.“ Men hon var
ej den enda, ty han hade även tagit till sig en klädeshandlar-
hustru, Marianna Segati, som erinrade honom om “en antilop;
hon har stora, svarta, orientaliska ögon — jag kan inte
beskriva den verkan dessa ögon ha, åtminstone på mig.“
T. o. m. Shelley kände sig upprörd över hans förbindelser
med kvinnor ur det lägre folket, “kvinnor, som hans gon-
dolieri fiska upp på gatorna“. Något nöje gåvo dessa
utsvävningar honom icke, och Shelley fann honom djupt
melankolisk, med en bitter avsmak för livet. Pör övrigt
umgicks Byron också i Venedigs aristokratiska kretsar och
diktade flitigt — något som man icke bör glömma, ty en
dylik arbetskraft tyder dock på, att utsvävningarna icke
voro så intensiva, som Byron ville låta påskina. De pen-
ningbekymmer, som förut förbittrat hans liv, hade nu upp-
hört, ty 1817 hade han sålt Newstead Abbey — för närmare
100,000 pund — vidare hade han fått åtskilliga arv, och till
sist hade han börjat taga betalt för sina skrifter, ganska
höga honorar, som satte honom i stånd att föra det aristo-
kratiska liv, som han ansåg sin börd fordra. Hans års-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0510.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free