Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Mysterierna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5 3 6 gain
Kain, skulle ej hava handlat såsom han, jag skulle ej hava
satt några förbjudna träd inom räckhåll för oskyldiga, okun-
niga och nyfikna varelser. Jag skulle hava skapat eder till
gudar. Men han vågade icke låta eder smaka av livets träd,
på det att ni icke skulle bliva “gudar såsom vi“, — hans
egna ord. Hans rätta namn är också icke Skaparen, men
Förstöraren, ty han förintar allt, som blivit till, en dödens
gud, men ej en livets. Ar det, säger då Kain, som du på-
står, så låt mig då dö, ty jag vill icke giva liv åt varelser,
som under många år skola lida för att sedan dö. Nej —
svarar Lucifer, som mot Jehova göres till odödlighetstrons
försvarare — du kan icke helt dö, ty något måste leva kvar.
Så, yttrar Kain, sade den Andre ej till min fader, när han
drev ut honom ur paradiset och satte dödens märke på hans
panna.
Kain är en med Lucifer befryndad varelse. Han äger
dennes trots, och ej heller han har någonsin ödmjukat sig
för Adams och Abels gud. Och han fylles av människo-
andens törst efter sanning och vetande. För att släcka
denna för Lucifer honom på en färd genom världsrymden.
Med all sannolikhet har Byron fått uppslaget till detta parti
— mysteriets andra akt — från Shelleys Queen Mab, och
det har ju också en motsvarighet i Miltons stora skapelse-
dikt, men under det att Milton stod på den redan på hans
tid föråldrade ptolemäiska ståndpunkten, är Byrons univer-
sum den moderna vetenskapens, och han har t. o. m. tagit
hänsyn till den då alldeles nya teori, som Cuvier framlagt
om en preadamitisk befolkning på jorden före syndafloden.
Efter denna praktfulla skildring börjar den tredje akten med
en idyll. Kain har återvänt till jorden, och han och Adah
stå lutade över den lille Enoch, deras son, som sover och
1er i sömnen:
Oh Cain! Look on him; see how full of life,
Of strength, of bloom, of beauty and of joy,
How like to me — how like to thee, when gentle.
Look! how he laughs and streches out his arms
And opens wide his blue eyes upon thine
To hail his father.
Men Kain kan icke bliva kvitt sitt grubbel. Den lille
var dock oskyldig i de gamles synd, och likväl skall han
till straff därför dö. Måhända — säger Adah — skall en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
