Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Byrons betydelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BYRONS KOSMOPOLITISM 543
nästan alla hava de ett drag av svårmod över pannan, bära
på en hemlig sorg, som blott gör dem mera intressanta. Och
som bekant höll Byron själv mycket strängt på, att han
skulle se olycklig ut.
Romantiken hade, med Sturm und Drang, börjat såsom en
naturalistiskrörelse i kamp mot upplysningens urblektaidealism.
Och även Byron var en utpräglad naturalist, trots det att han
därjämte, i mysterierna, älskade att röra sig inom fantasiens
ideella värld — såsom också de tyska romantikerna. Glans-
punkterna i Don Juan utgöras av de naturalistiska skildrin-
garna, och hela dikten ger oss ju en picaresk, naturalistisk
världsbild. Endast i en punkt förefaller Byron stå på en
annan ståndpunkt än Sturm und Drang. Denna var nationell,
under det att Byron snarast är antinationell, kosmopolit i
ständig opposition mot sina lansmän, alltid färdig att taga
fiendens parti. Hans dikter spela ej heller i England, utan i
Orienten, i Spanien, Italien, Grekland, i ett fantasiens land, och
England kommer, i slutet av Don Juan, endast med för att
satiriseras. Walter Scott hade skildrat sin hembygd, Moore
sin, Wordsworth sin. Men Byron har ingen hembygd, utan
är världsborgare. Måhända är just detta engelskt. Jag er-
inrar mig ett tillfälle vid en stor engelsk middag, vid vilken
jag var närvarande och då det föreslogs en skål för “the
imperial forces“. Den entusiasm, med vilken denna mot-
togs, lärde mig först att fullt förstå, att England icke är
ett land som andra, som Tyskland, Frankrike, Italien, utan
en världsmakt, som icke är begränsad till hemlandsön, utan
sträcker sig över hela världen. Engelsmannen är överallt
hemma, är en “civis brittanicus“ lika väl vid Nilen som vid
Thames. En bland de första, av vilka man får detta in-
tryck av engelskt världsborgarskap, är Byron, och utan att
ana det, är han således i viss mån nationell.
Byron stod under hela sitt liv kvar på romantikens stånd-
punkt, och han nådde aldrig, såsom romantikens störste
tyske representant, Goethe, fram till någon harmoni och
något jämnmått i livet, utan förblev ständigt en disharmo-
nisk natur, väl därför att han från födelsen var en belastad
individ, under det att Goethe var den andliga hälsan själv,
såsom det förefaller oss väl kylig i sin olympiska levnads-
konst. Byron däremot var ett passionens barn. Väl har
han aldrig verkligen, djupt och allvarligt, älskat någon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
