Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Shelleys dikter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556 QUEEN MAB
vi minnas från Mercutios spirituella karaktäristik i Romeo
och Juliet — en liten kvick, tjuvpojksaktig tomte, som
älskade att ställa till spratt och. upptåg av alla slag, en
drömmens ande. Hos Shelley är Mab en hög, allvarlig
gestalt, en mäktig fé, väl snarast Drömmen eller Fantasien,
och det är hon, som nu på sin av vingade springare dragna
trollvagn kommer till slumrerskans läger. På hennes bud
vaknar Ianthe till liv, hennes själ gör sig fri från det
kroppsliga höljet och “stood all beautiful in naked purity,
the perfect semblance of its bodily frame, immortal in its
ruin“. Det var ett underbart skådespel att iakttaga kropp
och själ bredvid varandra — alldeles samma drag och dock
huru olika! Den ena strävande mot himlen, längtande till
sitt eviga arv, den andra liggande som en gagnlös och för-
brukad maskin. Mab bjuder lanthes frigjorda själ att be-
stiga den char, på vilken fédrottningen kommit, för att följa
henne genom rymden. Vagnen sätter sig i rörelse, från
hästarnas hovar flögo gnistor ut i luften, natten var klar,
och oräkneliga stjärnor voro sållade över det mörkblå himla-
valvet, i östern syntes redan gryningens första strimma,
djupt nere såg man Oceanen, stilla slumrande såsom ett
spädbarn, och i dess yta speglade sig de bleka stjärnorna,
de ulliga molnen, morgonens första gråa ljus och trollvagnens
hjulspår av eld. Men allt högre stego de, snart kunde havet
ej längre urskiljas, jorden själv syntes blott såsom ett stort
och dimhöljt klot i rymden, och efter ännu några ögonblick
endast såsom ett litet glimmande ljus, under det att vagnen
rullade genom oräkneliga stjärnsystem. Till sist stannar
vagnen inför fédrottningens palats.
Där börjar nu fédrottningen att för lanthes själ avslöja
det förflutnas, det närvarandes och det tillkommandes hem-
ligheter. Se — säger Queen Mab — Palmyras ruiner?
Vad odödligt finnes där kvar? Intet, blott minnen av brott
och vanära. Skåda dit, på Nilen och pyramiderna! Nomaden
har rest sitt tält på samma plats, där fordom änkor och
faderlösa förbannade de tyranner, som tvingat deras män
och fäder till ett dödsbringande slaveri. Det skådespel, som
forntiden erbjuder, är således blott en bild av förtryck och
träldom, av vidskepelse och elände, och därför har den gått
under. Så får själen skåda nutiden, först ett kungligt
palats, i vilket härskaren sover sin oroliga sömn, plågad av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
