Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Englands litteratur - Byron och hans grupp - Keats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57 6 LAMIA
Apollo! Young Apollo!
The morning-bright Apollo! Young Apollo!
I fled, it follow’d me and cried: Apollo!
0 Father and o Brethren! had ye felt
Those pains of mine! 0 Saturn, hadst thou felt,
Ye would not call this too indulged tongue
Presumptuous, in thus venturing to be heard.
Hyperion är Keats’ mästerverk, och här har han nedlagt
sitt livs trosbekännelse, om skönheten såsom den stora världs-
makten. Hur han tänkt att utveckla ämnet, framgår ej av
fragmentet, som avbrytes kort efter det nyss gjorda citatet.
Men redan detta röjer, att hos Keats fanns ett ämne till
en stor, originell skald — han var ju endast tjugotre år,
då han skrev denna dikt, och han var fortfarande stadd i
utveckling. Ungefär samtidigt med det att han skrev Endy-
mion kom han att studera Chaucer, och av honom lärde han,
vad han förut icke kunnat: att berätta. Han skrev nu några
mindre, poetiska berättelser, vilka kommo ut 1820: Isabella,
som är byggd på en av novellerna i Decamerone, The Eve
of St. Agnes, där han tagit intryck av Coleridge’s Christa-
bel, samt Lamia, som torde vara den mest betydande. Ämnet
är äkta romantiskt, ehuru lånat från en anekdot från sen-
antiken, som Keats kommit att läsa i Burtons Anatomy of
Melancholy. Lamia, som är en orm, vilken"förvandlats till
kvinna, ställer sig i den unge Lycius’ väg och kommer med
honom till Korinth. Erotiken är här skildrad med en my-
stik och en glöd, som påminner om Goethes Die Braut von
Korinth. De leva för sig själva, och han har icke ens frågat
efter hennes namn. Men så vill han, att de skola vigas,
han vill för alla visa sin brud, och till bröllopsfesten vill han
bjuda hennes vänner och fränder. Hon söker förgäves förmå
honom att avstå från denna plan:
»I have no friends», said Lamia, »no, not one;
My presence in wide Corinth hardly known,
My parents’ bones are in their dusty urns,
Sepulchred, where no kindled incense burns,
Seeing all their luckless race are dead, save me,
And I neglect the holy rite for thee.
Till sist ger hon vika, men ber blott, att han icke till
bröllopet skall inbjuda den gamle filosofen Apollonius. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
