Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Benjamin Constant
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
6 2 6 CONSTANTS BIOGRAFI
poetiska skaparkraften. Hennes älskare, Benjamin Constant,
ägde däremot denna i hög grad. Hans Adolphe är icke
blott romantikens bäst skrivna roman, utan fortfarande ett
bland den franska litteraturens mästerverk. Men den blev
hans enda. Trots sin begåvning, som går upp mot mad.
de Staëls, fick han aldrig samma betydelse som hon. Ty
han saknade hennes varmblodiga, halvt manliga tempera-
ment. Det kännetecknande för honom är en förening av
hög intelligens och viljeslapphet, av stark mottaglighet för
intryck och av ohjälplig obeslutsamhet, av lidelse och en
trötthetens reaktion efter varje handling, han är en poli-
tiker med principer och övertygelse, men hållningslös, då
det gäller att handla därefter, en moralist, som i sitt liv
är oberörd av den etik, han förkunnar, en författare, som
själv är blottad på religiös känsla, men som arbetar för
religionens renässans, en konversationstalang, sådan som
mad. de Staëls, gnistrande kvick, en sardonisk skeptiker,
vivör, gourmet, duellant, spelare, nyckfull som en kvinna,
eld och lågor, men stunden därpå likgiltig för det hela —
det är några av färgerna i Constants porträtt.
Benjamin Henri Constant de Rebecque föddes i Lausanne
i oktober 1767 och tillhörde både på fädernet och mödernet
ansedda protestantiska familjer, som från Frankrike emigrerat
till Schweiz efter det nantesiska ediktets upphävande. Far-
fadern hade varit general. Modern dog strax efter hans
födelse, och den vackra, ovanligt begåvade gossen kom då
att uppfostras av några äldre kvinnliga släktingar, som
grundligt skämde bort honom. Men då han blott var sju
år, tog fadern, som gått i utländsk tjänst, honom till sig,
och nu började en uppfostran med oupphörliga ombyten av
lärare och av land, så att den unge Benjamin blev en full-
ständig kosmopolit. Då han var fjorton år, skrevs han in
vid universitetet i Erlangen, övergick därifrån till univer-
sitetet i Edinburg, kom sedan till Bryssel, till Paris, där
han gjorde den första bekantskapen med dess salonger, och
blev slutligen, 1788, kammarjunkare vid hovet i Braunschweig
— onekligen en ganska växlingsrik levnadsbana. Så gifte
han sig med en hovdam hos hertiginnan. Han var då
ännu ej tjugoett år, hon var nio år äldre, ful och kopp-
ärrig, och hade en för en äkta man mycket otrevlig smak
för djur, vilken smak tilltog med åren. Då de många år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
