Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands liv och personlighet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
CHATEAUBRIAND OCH NAPOLEON 6 49
hertigen av Enghien blivit arkebuserad, och då satte han
sig genast ned och skrev sin avskedsansökan. Visserligen
angav han här ej det egentliga skälet, men detta förstods
till fullo, och från denna stund var Chateaubriand i onåd.
Han drog sig nu tillbaka i privatlivet för att förbereda ett
stort nytt arbete, Les Martyrs, som skulle skildra kristen-
domens och den antika hedendomens strid. Men han fann
snart, att han för att få den bakgrund, som för honom var
så väsentlig, natursceneriet, borde besöka de trakter, där
handlingen spelade. På sommaren 1806 avreste han ock
till Grekland, Palestina och Karthago samt kom, över Spa-
nien, hem efter ett års bortovaro. Frukten av denna resa
var dels Les Martyrs, som kom ut 1809, dels Itinéraire de
Paris à Jerusalem (1811) samt den korta, men särskilt i språk-
ligt avseende förtjusande novellen Les aventures du dernier
Abencérage, som likväl först publicerades långt efteråt.
Ehuru framgången nu icke var densamma som vid hans
tidigare arbeten, stod Chateaubriand likväl vid denna tid
på höjden av sitt litterära rykte, och trots onåden kunde
man likväl ej underlåta att 1811 välja in honom i den
franska akademien. Kejsaren bekräftade valet och visade
tydliga tendenser att försona sig med Chateaubriand. Men
denne mottog ej den erbjudna handen, utan skrev ett in-
trädestal av den art, att kejsaren, som fått det till genom-
läsning, återställde det med en mängd överstrykningar och
rättelser. Chateaubriand vägrade att företaga några änd-
ringar och avstod hellre från att taga inträde i akademien.
Såsom en följd av denna onåd mottog Chateaubriand från
polisministern en uppmaning att lämna Paris. Han gjorde
det, och fylld av det mest glödande hat mot Napoleon vän-
tade han blott på dennes fall. Den 30 mars 1814, dagen
innan de allierade tågade in i Paris, hade Chateaubriand i
bokhandeln kastat ut en skrift: De Bonaparte et des Bour-
bons, som innehöll en våldsam slutuppgörelse med Napoleon.
För segrarne var den ytterst välkommen. Den förordade
icke blott monarkien som Frankrikes enda räddning, utan
utpekade också direkt Ludvig XVIII såsom den blivande
konungen — detta, ehuru Chateaubriand personligen alls icke
älskade den legitime tronpretendenten, lika litet som denne
älskade Chateaubriand. Efter segern sökte konungen också
att bliva av med honom, och i det syftet utnämnde han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
