Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
660 HENÉ
språk verkar här såsom ren musik: “La nuit était délicieuse.
Le Génie des airs secouait sa chevelure bleue, embaumée de
la senteur des pins, et l’on respirait la faible odeur d’ambre
qu’exalaient les crocodiles couchés sous les tamarins des
fleuves. La lune brillait au milieu d’un azur sans tache, et
sa lumière gris de perle descendait sur la cime indéterminée
des forêts. Aucun bruit ne se faisait entendre, hors je ne
sait quelle harmonie lointaine qui régnait dans la profondeur
des bois: on eût dit que l’âme de la solitude soupirait dans
toute l’étendue du désert.“ Detta smakar ju ännu något
av Bernardin de Saint-Pierre, men det är vackrare, och
man kan än i dag förstå den förtjusning, med vilken dylika
skildringar mottogos under 1800-talets första år. Det var
en ny värld, som här öppnade sig för samtiden.
Aret efter Atala följde Le Génie du Christianisme, vari
han utom Atala infogat även en annan episod ur Les Natchez,
nämligen René. I Les Natchez är ju René den egentlige
hjälten, men episoden, som här utbrutits, handlar ej om
hans liv i Amerika, utan innehåller hans förhistoria, som
han berättar för fosterfadern, den gamle Chactas, och mis-
sionären Père Souël. Men redan i denna episod är själva
typen fullt klar, ehuru den ytterligare belyses genom ett
blott i Les Natchez infogat brev från René till Céluta.
Själva huvudmotivet hade Chateaubriand berört redan i Atala.
Jag skall — säger eremiten där — “icke tala till eder om
de första människornas äktenskap, om dessa obeskrivliga
förbund, när systern var broderns maka, när kärleken och
syskonkänslan blandade sig i samma hjärta och då den enas
renhet ökade den andras ljuvhet“. Vi möta här således
samma tanke, som Byron sedan tog upp i Manfred och
Cain, och det var detta motiv, kärleken mellan bror och
syster, som Chateaubriand först införde i den moderna litte-
raturen, ty detta är något helt annat än Schillers i Die
Braut von Messina, där syskonen ej veta av sin frändskap.
Det problem, Chateaubriand här berör, är äkta romantiskt,
tillhör samma grupp som det, Goethe framkastat i Stella,
och som vi sett togs det sedan upp av de engelska roman-
tikerna Byron och Shelley. Och hela typen är romantisk,
är Werther i en ny variation.
Själva berättelsen är tämligen händelsefattig och går
huvudsakligen ut på att teckna Renés själsliv — såsom man
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
