Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Chateaubriands skrifter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEBÉ 665
räddar han sig undan till vildmarken, till naturmänniskorna.
Men där gör han en förfärande upptäckt. Från den yttre
kulturen, människovärlden och samhället, kan han väl fly,
men kulturmänniskan i sitt eget bröst kan han ej döda.
Bland rödskinnen är han därför lika djupt olycklig som i
Europa. Det är Renétypen, Laras förebild, och liksom
denne, och ännu mera, är han ohjälpligt kokett. Allt är
hos honom pose. Vidare är han den genomförda egocen-
trikern. Han intresserar sig blott för sig själv, beundrar
sig själv, står i sina egna ögon övei’ hela den omgivande
människohopen. Allt i världen förefaller honom smått, be-
tydelselöst i jämförelse med det rika själsliv, som fyller
honom själv, och för varje uppgift, som ligger utanför hans
eget jag, är han fullkomligt ointresserad. Han är därför
alldeles sysslolös, gör ingenting, vill ingenting. Och till
sist är han, liksom nästan alla gestalter från romantiken,
ett idealporträtt av författaren själv. Chateaubriand ville
tydligen, att man i René skulle igenkänna honom själv, och
genom sin Mémoires d’outre-tombe drog han försorg om att
ytterligare befästa publiken i denna tro. Nästan ännu mer
än Atala kan därför René sägas inleda den franska roman-
tiken.
Officiellt framträdde denna berättelse alls icke såsom någon
apoteos av övermänniskan René. Tvärtom skulle den vara
en kritik av honom och “ ovederläggligen bevisa såväl klostrens
nödvändighet för vissa olyckor i livet som ock makten hos
en religion, som ensam förmår hela de sår, som jordens
alla balsammedel ej kunna bota“. Men detta var med säker-
het icke Chateaubriands ursprungliga syfte. Ty åtminstone
Renétypen var färdig redan före omvändelsen 1798, och
den uppbyggliga tendensen var ett senare hugskott, som
Chateaubriand fann på för att motivera, att René fick en
plats i Le Génie du Christianisme.
Detta arbete, som tack vare Chateaubriands skickliga
reklam väckte ett oerhört uppseende, utkom, som sagt, 1802.
Det omfattar fyra delar, varje indelad i fyra böcker. Den.
första behandlar dogmerna, den andra och den tredje kristen-
domens poesi, den fjärde den kristna kulten. Betraktar man
arbetet icke såsom ett historiskt dokument, utan såsom en
modern apologi för kristendomen, kan man knappt tänka
sig ett bedrövligare tankespecimen. Särskilt röjer den första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
