Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Emigrantlitteraturen - Lamartine
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
678 JOCELYN
gångspunkten var densamma som i Byrons samtidigt skrivna
Heaven and Earth. En ängel har förälskat sig i en av
jordens döttrar och bett Gud att få bliva människa för
att kunna förena sig med henne. Han blir det, men domes
att förlora den älskade, då han tror sig hava vunnit henne,
och detta skulle upprepas i en följd av reinkarnationer under
olika världsperioder, till dess att de till sist skulle förenas
i himlen. Men endast två av dessa poem utfördes, det första,
La Chute d’un ange, och det sista, Jocelyn. Den förra
dikten, som utgavs två år efter Jocelyn, är trots enskilda
vackra ställen, betydligt svagare, och jag skall här därför
ej sysselsätta mig med den, utan blott med Jocelyn. Hjälten
är en drömmare av Lamartines eget lynne, och han växer
upp liksom denne i en landsbygd och i ett hem, vilka bägge
likna Lamartines. Så får han en dag höra, att systern för-
älskat sig i en ung man, men att något giftermål ej kan
bli av, därför att hennes hemgift ej är nog stor. Han gör
då sitt första offer, förklarar för modern, att han känner
ett behov att ingå i det andliga ståndet och att han i följd
därav avstår från sitt arv. Systerns hemgift blir då till-
räcklig, hon gifter sig, blir lycklig och Jocelyn ingår i ett
prästseminarium. Detta sker 1786. Sex år förflyta, men
så nå den franska revolutionens stormar till det avskilda
seminariet. Detta förstöres av de förvildade folkhoparna,
och Jocelyn räddar sig till en grotta i Dauphinéalperna, där
en barmhärtig herde döljer honom. När han vistats där
ungefär ett halvår, ensam i den tysta fjällnaturen, ser han,
huru tvenne soldater förfölja en flykting, som åtföljes av sin
son, en sextonårig gosse. Främlingen skjuter ned de bägge
soldaterna, men blir själv dödligt sårad. Jocelyn för honom
till sin grotta, och där döt han, sedan han åt Jocelyn an-
förtrott sitt enda barn. Därefter får Jocelyn av Laurence
— det var sonens namn — höra, att den döde var en hög
herre från Bretagne, som nödgats fly för revolutionärerna,
men till sist blivit förrådd.
Laurence och Jocelyn stanna i hålan under mer än ett
år, fästa sig alltmer och mer vid varandra, men Jocelyn
kan ej förklara den egendomliga känsla, han erfar — det
är ett vänskapssvärmeri, som har kärlekens alla kännemär-
ken. En dag, då han avlägsnat sig från hålan, överfalles
han av en snöstorm, men blir räddad. Återkommen finner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
