Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos biografi - Victor Hugo som lyriker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
726 ODES
grävning! Lyckligtvis undgick sterbhuset utgiften för den
av Victor Hugo så blygsamt åtrådda fattigbegravningen, ty
redan dagen efter dödsfallet beslöto senaten och deputerade-
kammaren, att han skulle få nationalbegravning och erhålla
sin sista viloplats i Panthéon, som med anledning därav
skulle upphöra att vara kyrka och i stället bliva ett mauso-
leum över Frankrikes store män.
Där vilar nu Viktor Hugos stoft.
VICTOR HUGO SOM LYRIKER.
Hugo var en fruktansvärd arbetare. Han försökte sig
inom nästan alla litteraturarter, om man undantager kome-
dien, ty för det löjliga saknade han, såsom av hans biografi
framgår, allt sinne. Men han skrev tragedier, romaner, eper,
lyrik, satirer, och dessutom polemiska, kritiska och filosofiska
arbeten. Jag skall först sysselsätta mig med hans lyrik,
inom vilken diktart han, rent konstnärligt sett, torde stå
högst.
Frånsett enstaka dikter debuterade han med Odes et Poésies
diverses, som kommo ut 1822, således två år efter Lamar-
tines Méditations. Originella äro dessa oden icke. I formen
finner man mycket få nyheter. Strofen är ofta densamma,
som förekommit i fransk dikt ända sedan Malherbes tid,
bildspråket är enklare än hos äldre odeförfattare, men ej
heller mera, och den egentliga nyheten är, att han uteslutit
den antika mytologien och i stället tagit upp den kristna.
Men detta var icke hans idé, utan Chateaubriands, och vad
idévärlden i Odena beträffar, är också denna Chateaubriands.
Hugos rojalism och hans hat till den franska revolutionen
hava, liksom hos mästaren, en sentimental karaktär, vilken
särskilt kommer fram i hans ode till Ludvig XVII. I himlen
mottages den unge martyren av änglarna, vilka hylla Capets
ättling: Courbez-vous, c’est un Roi; chantez, c’est un Mar-
tyr! Och den Evige själv kommer emot honom och sluter
honom i sina armar; han har ju liksom Kristus burit en
krona av törnen och såsom spira ett rö! Över huvud gällde
Victor Hugo under dessa år som ultrarojalisternas skald och
såsom Chateaubriands elev. Den religiositet, som ligger
bakom, är också Chateaubriands, likaså förkärleken för den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
