Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Företalet till Cromwell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
7 5 2 MÄNSKLIGHETENS EPOKER
människan skådar ut över en nyfödd värld, födes poesien
hos henne. Inför denna underbara tillvaro äro hennes första
ord en hymn, ty hon står ännu Gud nära, hennes drömmar
äro visioner, hennes betraktelser extaser. Hela hennes reli-
gion är bönen, hennes dikt ett ode. Poesien är lyrisk.
Men så småningom övergår den primitiva tidsåldern i an-
tiken. Familjen blir en stam, stammen växer till en na-
tion, lägret övergår till en stad, tältet till ett palats, arken
till ett tempel. Nationerna växa, stöta mot varandra, och
följden blir krig och utvandringar. Men därmed blir poe-
sien, som återspeglar dessa stora händelser, episk. Vi ha
nått fram till Homeros. Allt under antiken är enkelt,
episkt, och det är Homeros, som behärskar hela denna
tidsålder. Epiken kan taga många former, såsom historia
hos Herodotos och såsom tragedi, ty den antika tragedien
är episk, har samma ämnen som Homeros, samma hjältar.
Med kristendomen börjar den tredje epoken. Världen får
en ny religion, en spiritualistisk, som ersätter den materia-
listiska hedendomen. Visserligen ha flera av antikens vise,
Pythagoras, Epikuros, Sokrates, Platon, anat kristendomens
sanningar. Men de voro blott facklor; Kristus är dagen.
Under antiken hade Akhilleus varit jämnbördig med Ares.
Kristendomen lägger en avgrund mellan själ och kropp,
en avgrund mellan människan och Gud. Med kristendomen
födes en ny känsla till världen, okänd för antiken, en
känsla, som är mer än allvar, mindre än sorg. Det är
melankolien. Med kristendomen uppstår ock forsknings-
begäret, norden störtar sig över södern, och den antika
staten går under. Man har fått ett nytt samhälle, en ny
religion och båda kräva en ny poesi. Denna poesi fordrar
sanning. Den moderna sånggudinnan inser, att tillvaron
icke blott är skön, utan att det fula existerar vid sidan av
det sköna, det vanskapliga vid sidan av det graciösa, det
groteska vid sidan av det sublima, det onda bredvid det
goda, skuggan bredvid ljuset. En ny litteratur, den roman-
tiska, har efterträtt den klassiska. Dess form är dramat.
Här kunna vi för ett ögonblick stanna. Jag vill ej upp-
taga utrymmet med att kritisera hela denna fantastiska teori,
och jag skall ej heller fästa mig vid Hugos besynnerliga
mening, att forskningsbegäret uppstått först med kristen-
domen, ej heller vid den omtvistade frågan, i vad mån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
