- Project Runeberg -  Allmän litteraturhistoria / 6. Romantiken /
763

(1919-1926) [MARC] Author: Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DEN 25 FEBRUARI 1830 763
ett dödshugg mot den nya skolan. Men den romantiska
ungdomen, som redan eldats av företalet till Cromwell, hade
beslutat sig för att stödja författaren, och han mottog
anbudet. Regementet delade upp sig i halvtroppar, och
varje menig hade till igenkänningstecken ett fyrkantigt rött
papper, stämplat Hierro. Man har sagt, att skaran bestod
av en samling smutsiga lösdrivare. Men det är icke sant,
de voro unga män av god familj, väluppfostrade, bildade,
tokiga i dikt och konst, några författare, några målare,
några musiker, andra bildhuggare, arkitekter eller kritiker,
framtidens ridderskap, idéens förkämpar. Det är sant, att
de hade långt hår — ty man födes ju ej med peruk — men
detta var välkammat och föll ned i lockar. Vi strömmade
in sex timmar före representationens början. Teatern var
då ännu icke upplyst och hade därför ett för oss ganska
främmande, fantastiskt utseende. Vi packade hop oss så
gott vi kunde i de högre regionerna, särskilt på alla miss-
tänkta och farliga ställen, där i mörkret en claqueur med
en visselpipa kunde hålla sig i bakhåll, och de sämsta plat-
serna voro reserverade för de mest hängivna, liksom man i
ett slag ställer de mest förtvivlade sällarna på de farligaste
posterna. Andra, lika pålitliga, men mera sansade, placerades
på parterren, i god ordning fördelade, under chefernas ögon
och färdiga att vid minsta tecken till fientlighet förena sig
med de andra mot brackorna. Men en sex eller sju timmars
väntan i mörker är ju litet lång. Först fördrev man tiden
med samspråk. Några, som voro bekanta med “mästaren“,
hade hört honom läsa upp spridda stycken ur Hernani, och
dessa citerades och mottogos med hänförelse. Så började
hungern att inställa sig. De klokaste hade tagit med sig
chokolad och bröd, några t. o. m. korv. Klassikerna påstå,
att den stank av vitlök. Det tror jag nu inte, men om så
vore? Vitlöken är klassisk och omtalas hos Vergilius. När
man slutat sin middag, började man sjunga ballader av
Victor Hugo, sedan några ateljévisor och slutligen härmade
man, mycket naturtroget, djuren i Noaks ark. Äntligen
sänktes takkronan ned, rampen tändes, likaså kandelabrarna
framför avantscenen och balkongerna, och publiken började
komma. Man har förebrått den nya skolan dess förkärlek
för det fula. Det är oberättigat. Så snart en vacker dam
uppenbarade sig i sin loge, mottogs hon med applåder av

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Apr 1 19:08:56 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/allmlihi/6/0789.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free