Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Victor Hugos tragedier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LE BOI S’AMUSE 771
den avskydde narren, är, känner ej ens hans namn, och
blott i hemlighet vågar han besöka henne. Men trots alla
hans försiktighetsmått har Blanche — så heter flickan —
likväl blivit observerad, då hon besökt kyrkan, och obser-
verad av ingen mindre än den store kvinnoförföraren Frans
I; även hon har börjat svärma för den för henne okände
mannen. Sedan Triboulet lämnat Blanche, får kungen till-
fälle att smyga sig in i trädgården, träffar där Blanche,
uppger, att han är en fattig student och blir förvissad om,
att hon älskar honom. Men så hör man utanför ett buller,
och kungen måste avlägsna sig. Det är ädlingarna, som
kommit för att utföra det överenskomna skämtet. Men även
Triboulet har, plågad av en inre oro, vänt tillbaka, och nu
inbillar man honom, att meningen är att för konungens
räkning röva bort mad. Cossé, som bor i huset bredvid.
Triboulet är med om sprattet. Det är alldeles mörkt, och
till ytterligare säkerhet binder man — utan att han obser-
verar det — för hans ögon, Blanche blir bortrövad, och
först då de andra avlägsnat sig med bytet, upptäcker Tri-
boulet, att stegen står framför hans eget hus — han har
således hjälpt till att göra sin egen dotter till konungens
frilla; Saint-Valliers förbannelse har träffat honom.
Den tredje akten är såsom vanligt styckets höjdpunkt.
Förtvivlad infinner sig Triboulet vid hovet för att söka få
någon ledtråd efter den bortrövade, men mötes blott av
hovmännens speglosor. Men till sist får han visshet om,
att Blanche är instängd i rummet bredvid, och nu höjer sig
narren till ett fruktansvärt patos, slungar ut sina förban-
nelser mot hela det fega, lumpna hovpacket, mot den kall-
hjärtade förföraren på tronen, och han gör detta med en
sådan glöd, att hånet till hälften tystnar. Till slut störtar
Blanche ut — dådet är begånget, och fadern blir ensam
med sin skändade dotter. De skola fly tillsammans från
Paris och dölja sig på någon avlägsen ort. Men först skall
han hämnas.
Det är åt denna hämnd den fjärde akten ägnas. Den
spelar i en öde trakt, där yrkesmördaren Saltabadil har sin
krog, och med honom gör Triboulet upp, att Saltabadil skall
mörda den man, som Triboulet utpekar. Tack vare den
egendomliga slump, som alltid regerar hos Victor Hugo, både
i hans dramer och hans romaner, kommer kungen förklädd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
