Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Gautier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
GAUTIERS BIOGRAFI 795
GAUTIER
En bland de allra ivrigaste i den claque, som den 25
februari 1830 kämpade för Hernanis framgång, var den
nittonårige Théophile Gautier, och jag har nyss anfört hans
livfulla skildring av den märkliga dagen. I motsats mot de
flesta andra romantikerna förblev han sin ungdoms gudar
trogen in i det sista, och hans beundran för Victor Hugo
höll i sig. Någon stor författare var han icke, men han
ger oss, bättre än andra, en nyans inom den franska
romantiken, och vi skola därför en stund dröja vid hans
gestalt.
Han föddes 1811 i Tarbes i Gascogne, och familjen var
från Provence. Visserligen kom han redan vid tre års ålder
till Paris, men kände sig alltid såsom sydfransos och var
det också. Han hade något av Tartarins fart och robusta
livsglädje, förblev alltid, trots sina jättelika kroppskrafter,
ett gott barn, naiv och obesvärad. Någon universitetsbild-
ning fick han aldrig, och för skolan passade han icke, ty
disciplin låg över huvud ej för hans natur. Han fick därför
sluta i Collège Louis-le-Grand, dit han såsom helpensionär
kommit vid elva års ålder, och flyttades till en annan
skola, där undervisningen inskränkte sig till två timmar
före och två timmar efter middagen; där var han ej hel-
pensionär, utan kunde bo hemma och var ledig större delen
av dagen. Mest road var han av att simma, rida, boxas
o. s. v., men han var även en stor bokslukare, och ehuru
han aldrig blev någon lärd, var han ganska beläst. Stu-
dierna voro dock tämligen oordnade, och 1829, då han var
aderton år, avbröt han dem för att bli målare. Han bör-
jade då i Rioults atelier och hade obestridliga anlag för
målarkonsten, åtminstone så vitt man kan döma av hans
författarskap, ty det karakteristiska för detta är just, att
han ser allt med målarens ögon. Romantiken hade emeller-
tid, innan den nådde litteratörerna, först gripit de unga
artisterna, och det var bland dem, som Victor Hugo räk-
nade sina mest hängivna anhängare. För dem var roman-
tiken visserligen ganska oklar, men den var det nya, det,
som avvek från det gamla vanliga, den yttrade sig hos
dem i ett glödande hat till “les bourgeois“, i en över-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
