Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Frankrikes litteratur - Högromantiken - Musset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LA CONFESSION 853
hemlighet, än att jag älskar dig. Efter en våldsam scen
av svartsjuka, svimmar hon av, och i hennes klänning finner
Octave då en biljett. Den är ett avskedsbrev till Smith:
“När ni mottager detta brev, är jag redan långt borta, och
kanske skall ni aldrig mottaga det. Mitt öde är bundet
vid en man, för vilken jag offrat allt. Att leva utan mig
är honom omöjligt, och jag skall söka dö för honom. Jag
älskar er! Earväl och beklaga mig.“
Dagen därpå tar Octave farväl av henne, stiger i res-
vagnen och far ensam bort: “Och han tackade Gud, att av
de tre varelser, som lidit av hans fel, återstod det blott en
olycklig.“
Detta är innehållet i den roman, som på den samtida
unga generationen verkade nästan som ett opierus. Enligt
min mening kan den icke sägas vara väl skriven. Komposi-
tionen är svag. Slutet är absurt, och att döma av den
föregående teckningen av Octaves karaktär, hade han säker-
ligen om en vecka kommit tillbaka och börjat om på nytt.
Språket, ibland vackert, blir ofta svulstigt, och om moralen
är det bäst att icke tala — betecknande är, att varken
Octave eller Brigitte någonsin falla på idéen att gifta sig,
ehuru intet hindrade detta. Musset har här velat skildra
århundradets sjukdom, den generation, han själv tillhörde.
Men om över huvud en Octave funnits till i verkligheten,
har det i varje fall varit såsom ett sällsynt undantag. Och
dock har Musset icke alldeles misslyckats. Ej heller Werther,
René, Lara ha existerat, men de hava dock utgjort ideal
för en stor del av den samtida ungdomen, och i den meningen
torde även La Confession d’un enfant du siècle kunna sägas
vara en tidsbild. Den förening av överretad sensualism och
en något unken idealism, av andlig trötthet och njutnings-
lystnad, av sentimentalitet och liderlighet, som är det karak-
teristiska för Octave, betraktades, såsom efterhärmningarna
visa, såsom ett ideal, såsom en klädsam pose, som mången
ung man ville anlägga! Det var en form av romantik —
alldeles som Lucinde — och Mussets hjälte är intressant
såsom den sista betydande ättlingen till Werther, närmast
stammande från René och Adolphe. I psykologien står La
Confession väl oerhört tillbaka för Constants roman, men
efter allt att döma ger den oss dock, om än i starkt romanti-
serad form, Mussets eget själsliv under dessa år. Breven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
